Betydelsen av grisningsboxens utformning för hälsa och beteende hos sugga och smågrisar under grisning och digivning - en litteraturstudie

Detta arbete är en litteraturstudie med syfte att beskriva vad den vetenskapliga litteraturen säger om betydelsen av grisningsboxens utformning för hälsa och beteende hos sugga och smågrisar under grisning och digivning. Litteratursökning har gjorts utifrån ett antal ämnesord i olika databaser och tidskrifter. En kvalitativ riskbedömning har därefter gjorts utifrån resultaten av sammanställda studier. Tillgång till strö inför grisningen medför att suggor utför mer bobyggnadsbeteende och avslutar bobyggnaden en längre tid före förlossningen. Under själva förlossningen byter de ställning ett färre antal gånger och utför bobyggnadsbeteenden i mindre utsträckning. Tillförsel av halm innebär därför en minskad risk för klämskador hos smågrisarna då suggan håller sig lugnare under grisningen. Möjlighet att bygga bo påverkar dessutom grisningsförloppet med kortare förlossningstider. Efter grisning är suggor vars miljö berikats med strö mer uppmärksamma på signaler från sina kultingar vilket innebär minskad risk för att någon smågris skall komma i kläm. Oklarhet råder om hur mycket strö som behövs för att uppnå dessa positiva effekter. Dränerande golv över gödselytan i grisningsboxen leder till en bättre hygien i hela boxen. Detta ger ett lägre smittryck och därmed minskad risk för att smågrisarna ska drabbas av smittsamma sjukdomar. Det saknas dock studier som undersöker hur stor denna yta bör vara för att hygienen ska förbättras. För suggan innebär dränerande golv bl.a. minskad risk för att få kronisk juverinflammation. Både den fasta liggytan och det dränerande golvet kan orsaka skador på klövar och ben hos sugga och smågrisar. Teoretiska beräkningar visar att en spaltöppningsandel som överstiger 30-35 % hos dränerande golv kan ge upphov till skador på de mjuka delarna av klöven hos vuxna djur. Golvets skadepotential bör sättas i relation till hur lång tid djuren vistas på golvet och hygiennivån. Är spaltöppningen bredare än 10-12 mm riskerar smågrisarna att fastna med klövarna i spalten. Underhåll av den fasta liggytan är viktigt då utsliten betong blir mycket vass vilket medför ökad risk för uppkomst av skador. Flera studier tyder på att den fasta liggytans ytstruktur betyder mer för smågrisarnas klövhälsa än det dränerande golvets utformning. Av denna anledning bör nya betonggolv slipas innan de tas i bruk och utslitna golv ytbehandlas t.ex. genom plastning. Ordentligt med strö skyddar hud och klövar från skav mot underlaget. Ett mjukt underlag kan göra att suggan lägger sig långsammare vilket minskar risken för att någon smågris skall komma i kläm. Fixering innebär kraftig begränsning av suggans möjlighet att röra sig. Forskningen visar att fixerade suggor löper större risk att drabbas av MMA (Mastit-Metrit-Agalakti) och att deras kultingar har lägre avvänjningsvikter än kultingar till lösgående suggor. Vissa jämförande studier pekar på lägre smågrisdödlighet hos fixerade jämfört med lösgående suggor medan andra visar att det inte finns någon skillnad. Ökande rörelseutrymme leder till ett intensivare bobyggnadsbeteende och en lugnare sugga under själva förlossningen. I en studie minskade den totala sjukligheten hos smågrisarna med ökande boxyta i intervallet 6 m² troligen till följd av ett lägre smittryck. Kullar till lösgående suggor synkroniserar sin digivning tidigare än hos fixerade suggor. Även boxens form kan påverka beteendet hos sugga och smågrisar vilket kan få betydelse för smågrisarnas överlevnad. För utomhushyddor gäller att en rektangulär grisningshydda är att föredra framför en kvadratisk. Det finns en studie som visar att bredderna 2,0 och 2,4 m var att föredra framför 1,7 och 1,8 m på ”boavdelningen” i en speciell tvådelad box för lösgående suggor. Bredden på boavdelningen påverkade bl.a. digivningen tidigt i laktationen då suggor i ”smala” bon gav mindre di vilket i sin tur fick konsekvenser för smågrisarnas immunförsvar. Önskvärd bredd för boavdelningen tros vara beroende av suggans längd. Det är dock svårt att överföra resultatet från försök som detta till grisningsboxar där uppdelning mellan boyta och gödselyta inte är lika definitiv. Det saknas studier som jämför beteendet hos lösgående suggor som vistas i boxar med olika storlek och form liknande utseendet på svenska grisningsboxar. Oklarhet råder ocskå om hur stor en box bör vara för att tillgodose den lösgående suggans och smågrisarnas behov på bästa sätt. I en studie var smågrisdödligheten högre i boxar där den totala yta var 5 m². I en annan fungerade ingen box bra där alla var <6 m². I ytterligare några har man inte kunnat visa att grisningsboxens storlek och form har någon betydelse för smågrisdödligheten. Suggans tillgängliga liggyta kan vara av större vikt för produktionsresultatet än boxens totala yta. Den nyfödda grisen kräver en hög omgivningstemperatur och ett snabbt intag av råmjölk för att klara sig ifrån en alltför stor nedkylning vid födseln vilket minskar smågrisens livskraft. För att samtidigt kunna tillmötesgå suggans krav på en betydligt lägre temperatur bör en smågrishörna med tillskottsvärme finnas i boxen. Öppna hörnor med värmelampa och/eller golvvärme räcker i regel inte för att uppnå tillräckligt höga temperaturer. Istället rekommenderas rumsomslutande konstruktioner med tre väggar och tak och ev. gardin i kombination med extra värmetillskott. Liggplatsen bör hålla en temperatur på 33°C under första levnadsveckan. Trots att en smågrishörna uppfyller temperaturkraven är det mycket svårt att locka bort smågrisarna från suggan de första dagarna efter förlossningen. Ett mjukt underlag i smågrishörnan ökar nyttjandegraden när smågrisarna är ett par dagar gamla. Smågrishyddan ska vara så stor att hela kullen ryms. I Danmark rekommenderas en smågrishörna på 1,3 m² för att 10 kultingar ska få plats vid 5 veckors ålder. Golvvärme på suggans liggyta i samband med grisning och 48 timmar framåt gör att smågrisen återhämtar sig snabbare från nedkylning efter födseln. Detta ökar överlevnaden i kullen. Suggans modersegenskaper har betydelse för smågrisöverlevnaden. Ett system som erbjuder suggan mer frihet ställer högre krav på suggans egen förmåga att ta hand om sin avkomma. Intensiv bobyggnadsfas som avslutas i god tid före grisning, kraftig reaktion på stimuli från smågrisarna, uppvisande av beteenden som förvarnar smågrisarna när suggan ska lägga sig och att suggan har ett digivningsmönster som gagnar smågrisarna tolkas som goda modersegenskaper. Alla dessa egenskaper har varit föremål för olika forskningsstudier som visat att de ökar smågrisarnas chanser till överlevnad och att det finns stora individuella skillnader mellan hur olika suggor beter sig i dessa avseenden. Miljöfaktorer som strö, ökat utrymme, frihet från buller m.m. stimulerar suggan till att uttrycka dessa beteenden. Forskningen visar också att det finns genetiska samband mellan goda modersegenskaper och låg smågrisdödlighet. I Sverige har man bestämt att alla suggor ska vara lösa under grisning och digivning. Detta gör att det ställs extra höga krav på det djurmaterial vi använder och den miljö vi erbjuder djuren. Denna rapport har särskilt tagit fasta på hur viktigt det är att suggan får tillgång till strö, att golvet och framförallt den fasta liggytan är av god kvalitet, att boxen har en god hygien, att suggan har tillräckligt med utrymme och att smågrishörnan utformas så att hela kullen ryms och en god termisk komfort kan uppnås. Alla dessa faktorer har stor betydelse för att nå målet om en lönsam och etiskt acceptabel produktion