Kan filmundervisning ersätta dietistkontakt vid nydiagnostiserad graviditetsdiabetes? : En utvärdering av ett nytt arbetssätt inom Region Jönköpings län | Can nutritional film education substitute for contact with a dietitian in newly diagnosed gestational diabetes? : An evaluation of a new way of working within Region Jönköping County

Bakgrund Graviditetsdiabetes (GDM) kännetecknas av glukosintolerans som uppträder under graviditet där förhöjda blodsockervärden kan innebära risker för både kvinnan och barnet. Region Jönköpings län anslöt sig till Socialstyrelsens sänkta gränsvärden under 2019 vilket resulterade i ökat patientantal. Till följd av detta publicerades fem filmer om kost vid GDM på vårdguiden 1177 som svensktalande kvinnor hänvisades till istället för dietistkontakt. Syfte Att utvärdera om filmundervisning kan ersätta dietistkontakt för kvinnor med GDM samt om och vilka konsekvenser det nya arbetssättet medfört för kvinnorna och vårdpersonalen som arbetar med patientgruppen. Metod Mixad metod användes där en digital enkät skickades till kvinnor som diagnostiserades med GDM och hänvisades till filmerna under januari – juli, 2022. Intervjuer genomfördes med barnmorskor och diabetessköterskor som arbetade med patientgruppen. Resultat Totalt 379 enkäter skickades ut och besvarades av 67 kvinnor (18%). Majoriteten (86%) av dessa hade sett minst en film. Lika många (86%) upplevde att informationen i filmerna var lätt eller ganska lätt att förstå. Filmerna levde upp till mer än hälften (65%) av kvinnornas förväntningar och nästan alla (95%) skulle rekommendera filmerna till någon annan. Nästan alla (92%) förändrade sin livsstil i positiv riktning efter GDM-diagnos men för cirka en fjärdedel (26%) räckte inte förändringarna för att sänka blodsockret till normala nivåer. Sex intervjuer genomfördes och enligt informanterna var filmerna ett resurssparande verktyg som förmedlade tillräckliga kostråd för många kvinnor, men inte alla. Motivation var en avgörande faktor medan låg hälsoliteracitet kunde försvåra följsamheten. Ansvaret för att ge kostråd uppfattades ha ökat för diabetessköterskor och barnmorskor trots upplevd otillräcklig kunskap eftersom dietisten inte uppfattades lika involverad som tidigare. Slutsats För de kvinnor där filmerna inte erbjuder tillräckliga kostråd bör det finnas större möjlighet till dietistkontakt. Filmerna behöver uppdateras med mer information om fysisk aktivitet och borde anpassas efter andra kulturer och/eller översättas på andra språk.

Background Gestational diabetes (GDM) is characterized by glucose intolerance that occurs during pregnancy, where elevated blood glucose levels is associated with adverse maternal and newborn outcomes. In 2019, Jönköping County joined the National Board of Health and Welfare's lowered criteria, which resulted in an increased number of patients. Swedish-speaking women were referred to watch five films about recommended diets in GDM instead of contact with a dietitian. Objective To evaluate whether nutritional film education can replace a contact with a dietitian for women with GDM and evaluate the consequences of this working method for the patients and the involved healthcare professionals.  Methods A mixed method was used where a digital questionnaire was sent to women diagnosed with GDM who were referred to the films during January – July 2022. Interviews were conducted with midwives and diabetes nurses who worked with the patient group. Results A total of 379 questionnaires were sent out and 67 women answered. The majority of those women (86%) had seen at least one film. Equally many (86%) felt that the information in the films was easy or fairly easy to understand. The films met more than half (65%) of the women's expectations and almost all women (95%) would recommend them to someone else. Most of the women (92%) changed their diet in a positive direction after GDM diagnosis but for one fourth (26%) the changes were not enough to lower their blood glucose levels to normal levels. Six interviews were conducted and according to the informants, the films were a resource-saving tool that functioned as dietary treatment for many women, but not all. Motivation was a decisive factor, while low health literacy could make compliance more difficult. The responsibility for the dietary treatment was perceived to have increased for the midwives and diabetes nurses despite perceived insufficient knowledge since the dietitian was not perceived to be as involved in the dietary treatment as before. Conclusion For those women where the films are not sufficient dietary advice, there should be greater accessibility with a dietician. The films need to be updated with more information about physical activity and should be adjusted to other cultures and/or translated into other languages.