Reducing risk of beach erosion in Maldives Comparative case study of authority´s adaptive capacity in Laamu atoll

إنجليزي. The low-lying island nation Maldives is vulnerable to sea level rise and beach erosion. This study is a comparative case study investigating national, regional and local authorities risk reduction and adaptation work of beach erosion on two local islands and one resort island in Laamu atoll, Maldives. The aim of the study is to investigate if the authorities risk reduction works differ depending on if it is a resort island or a local island, if there are any gaps in the authorities’ adaptive work and if they are prioritizing any specific kind of measures. In the study capacity analyses are carried out for each island based on Wamsler’s theoretical and operational framework. The authorities’ adaptation measures are mapped out and categorized based on the initial risk factors the measures are intended to reduce. Furthermore the interaction between the authorities and the resort operator and local people on the selected islands are also analyzed by comparing the result of a parallel study carried out by Borgudd (2014). The main method used in the study is a qualitative semi structured interview method where officials and councilors were interviewed at the three authority levels. By analyzing the capacity analyses it shows that the authorities’ adaptation work for the local islands Maavah and Maamendhoo are similar compared to the resort island Six Senses Laamu. Compared to the investigated local islands authorities have taken fewer adaptation measures on the resort island. This may be because resort islands have to undertake and pay for their own protection measures. The authorities lack economic resources to prevent beach erosion on the two local islands. In general all authority levels need to improve their risk reduction work against beach erosion because they are now mostly focusing on hazard reduction and avoidance measures.

السويدية. Den lågt liggande önationen Maldiverna är utsatt för stigande havsnivå och kusterosion. I studien genomförs en jämförande fallstudie som undersöker hur nationella, regionala och lokala myndigheter arbetar för att minska risken och klimatanpassa för kusterosion på två lokalbefolkningsöar och en turistö i Laamu-atollen i Maldiverna. Syftet med studien är att undersöka om myndigheternas riskreduceringsarbete skiljer sig och hur beroende på om det är en lokalbefolkningsö eller en turistö, om det finns några luckor i myndigheterna klimatanpassningsarbete och om de prioriterar någon specifik typ av åtgärder. I studien genomförs kapacitetsanalyser för de tre öarna som ingår i studien, vilka baseras på Wamslers teoretiska och operationella ramverk gällande riskreducering. I studien kartläggs och kategoriseras myndigheternas anpassningsåtgärder beroende på vilken riskfaktor åtgärden syftar till att reducera. I studien analyseras även samspelet mellan myndigheternas riskreduceringsarbete med turistoperatörens och lokalbefolkningens arbete på studieöarna genom att jämföra resultatet med en parallell studie genomförd av Borgudd (2014). Huvudmetoden som används i studien är en kvalitativ semistrukturerad intervjumetod där tjänstemän och rådsledamöter har intervjuats på de tre myndighetsnivåerna. Genom att analysera kapacitetsanalyserna framgår det i studien att myndigheternas klimatanpassningsarbete på lokalbefolkningsöarna Maavah och Maamendhoo liknar varandra, jämfört med turistön Six Senses Laamu. Resultatet visar att myndigheterna har vidtagit färre anpassningsåtgärder på turistön jämfört med de två lokalbefolkningsöarna. Detta kan bero på att turistöarna själva ansvarar för att vidta och betala för deras egna anpassningsåtgärder. Myndigheterna saknar ekonomiska resurser för att skydda de två lokalbefolkningsöarna från kusterosion. Överlag behöver alla myndighetsnivåer förbättra sitt arbete med att reducera risk mot kusterosion på grund av att de nu mestadels fokuserar på åtgärder som reducerar risken för att kusterosion ska uppkomma.