Valuma-aluesuunnittelulla kohti hiilineutraalia maankäyttöä – SysteemiHiili-hankkeen tulokset
2023
Marttunen, Mika | Annala, Mari
Raportissa on kuvattu vuosina 2021–2023 toteutetun maa- ja metsätalousministeriön hiilestä kiinni- ohjelman rahoittaman SysteemiHiili-hankkeen (Ilmastotoimenpiteiden kokonaisvaltainen arviointi valuma-alueilla - Systeemianalyysillä kohti hiilineutraalia maankäyttöä), keskeiset tulokset, johtopäätökset ja suositukset. Hankkeen päätavoitteena oli lisätä ymmärrystä, vuoropuhelua ja menetelmällisiä valmiuksia maankäytön muutosten vuorovaikutusketjuista ja kokonaisvaikutuksista sekä tukea ilmastoviisaiden ja monihyötyisten ratkaisujen käyttöönottoa kansallisesti sekä alueellisesti ja paikallisesti valuma-aluetasolla. Laaja-alainen ja moniulotteinen hanke muodostui kahdeksasta työpaketista: 1) hiilinielut ja prosessit valuma-alueilla, 2) hiiliprosessit ja -virrat vesistöissä, 3) valuma-alueiden hiilitaseet ja skenaariot (Vemalan kehitystyö ja soveltaminen), 4) systeemianalyysin menetelmät arviointien tukena, 5) ohjauskeinot ja sosiaalinen hyväksyttävyys, 6) muuttuva maankäyttö Pohjois-Pohjanmaan turvetuotantoalueilla, 7) maankäytön muutokset, ohjauskeinot ja Nexus Pohjois-Savossa ja 8) yhteiskehittäminen, verkostoituminen ja viestintä. Maa- ja vesiekosysteemien hiilitasetarkastelut, pitkäaikaisen vedenlaatuaineiston tilastolliset analyysit, skenaariotarkastelut ja useat tapaustarkastelut tuottivat tietoa, joka auttaa ymmärtämään nykytilannetta ja tulevaisuuden kehityspolkuja sekä edistää ilmastoviisaiden ja kokonaiskestävien toimenpiteiden tunnistamista maankäyttösektorilla. Tutkimus vahvisti, että vesistömme ovat tummuneet viime vuosikymmeninä ja jatkavat tummumistaan, ellei orgaanisen hiilen kuormitusta valuma-alueilta alenneta merkittävästi. Tummumista aiheuttavaa kuormitusta tulisi ehkäistä ennakolta turvemaiden maankäytön muutoksilla. Käytössä olevat turvemaiden metsätalouden vesiensuojelurakenteet eivät pysty pidättämään liukoista orgaanista hiiltä. Hiilitasetarkastelujen perusteella metsät ovat ainoa merkittävä ilmakehän hiilidioksidin sitoja, mutta niiden merkitys on heikentynyt viimeaikaisten hakkuiden vuoksi. Metsien käsittelyssä olisikin otettava huomioon hiilivarastojen ja hiilensidonnan säilyttäminen varovaisuusperiaatetta noudattaen. Osin samoilla maankäyttösektorin toimenpiteillä voidaan hillitä vesien tummumista ja edistää ilmakehän hiilen sidontaa sekä hiilivarastojen kasvua. Mahdollisia toimenpiteitä ovat mm. siirtyminen jatkuvapeitteiseen metsänkasvatukseen, monimuotoisuuden ja suojelualueiden lisääminen ja sekametsien suosiminen. Turvetuotannon jatkokäytössä suositeltavia jatkokäyttömuotoja ovat etenkin ennallistaminen suoksi, kosteikkojen rakentaminen ja kuivemmilla alueilla metsitys. Maanviljelijät ja metsänomistajat ovat valmiita edistämään ilmastotoimia, kun ne ovat mielekkäitä ja kannattavia. Riittävät korvaukset, taloudelliset kannustimet ja omaisuuden suoja ovat keskeisiä oikeudenmukaisuuden takaamiseksi.
Show more [+] Less [-]Towards carbon-neutral land use with catchment area planning – The results of the SysteemiHiili project The report describes the key results, conclusions, and recommendations of the SysteemiHiili project implemented in 2021-2023 and funded by the Ministry of Agriculture and Forestry's Hiilestä kiinni program. The main goal of the project was to increase understanding, dialogue and methodological capabilities about the interaction chains and overall effects of land use changes, and to support the implementation of climate-wise and solutions having multiple benefits nationally, regionally, and locally at the sub-catchment level. The wide-ranging and multidimensional project consisted of eight work packages: 1) carbon sinks and processes in catchment areas, 2) carbon processes and flows in water bodies, 3) carbon balances and scenarios of catchment areas (Vemala's development work and application), 4) systems analysis methods in support of evaluations, 5) means of control and social acceptability, 6) changing land use in the peat production areas of North Ostrobothnia, 7) changes in land use, means of control and Nexus in North Savo, and 8) joint development, networking and communication. Carbon balance analyses of land and water ecosystems, statistical analyses of long-term water quality data, scenario analyses and several case studies produced information that helps to understand the current situation and future development paths and promotes the identification of climate-wise and overall sustainable measures in the land use sector. The study confirmed that our surface waters have darkened in recent decades and will continue to darken unless the load of organic carbon from the catchment areas is significantly reduced. The load that causes darkening should be prevented in advance by changes in the management of peatland, because the water protection structures in forestry are not able to retain soluble organic carbon. Based on carbon balance analyses, forests are the only significant sequester of carbon dioxide in the atmosphere, but their importance has weakened due to recent increase in logging. When dealing with forests, the preservation of carbon stocks and carbon sequestration should be considered following the precautionary principle. In part, the same measures in the land use sector can curb the darkening of waters and promote carbon sequestration in the atmosphere and the growth of carbon stocks. Possible measures are, e.g., transition to continuous cover forestry, increasing biodiversity and protected areas, and favouring mixed forests. In the further use of peat extraction areas, the recommended forms of further use are especially restoration, construction of wetlands, and afforestation. Farmers and forest owners are ready to promote climate actions when they are meaningful and profitable. Adequate compensation, financial incentives and asset protection are central to ensuring fairness.
Show more [+] Less [-]Mot koldioxidneutral markanvändning med avrinningsområdesplanering – Resultaten av SysteemiHiili-projektet Rapporten beskriver de viktigaste resultaten, slutsatserna och rekommendationerna från SysteemiHiili-projektet som genomfördes 2021–2023 och finansierades av Jord- och skogsbruksministeriets Hiilestä Kiinni -program. Huvudmålet med projektet var att öka förståelsen, dialogen och metodologiska möjligheter om interaktionskedjorna och övergripande effekter av markanvändningsförändringar, och att stödja implementeringen av klimatmässiga och lösningar som har flera fördelar nationellt, regionalt och lokalt på subupptagningsnivå. Det omfattande och flerdimensionella projektet bestod av åtta arbetspaket: 1) kolsänkor och processer i avrinningsområden, 2) kolprocesser och flöden i vattendrag, 3) kolbalanser och scenarier för avrinningsområden (Vemalas utvecklingsarbete och tillämpning), 4) systemanalysmetoder till stöd för utvärderingar, 5) styrmedel och social acceptans, 6) förändrad markanvändning i Norra Österbottens torvproduktionsområden, 7) förändringar i markanvändning, styrmedel och Nexus i Norra Savolax, och 8) gemensam utveckling, nätverkande och kommunikation. Kolbalansanalyser av mark- och vattenekosystem, statistiska analyser av långsiktiga vattenkvalitetsdata, scenarioanalyser och flera fallstudier gav information som hjälper till att förstå den nuvarande situationen och framtida utvecklingsvägar och främjar identifieringen av klimatmässigt och övergripande hållbara åtgärder inom markanvändningssektorn. Studien bekräftade att vårt ytvatten har mörknat under de senaste decennierna och kommer att fortsätta att mörkna, om inte belastningen av organiskt kol från avrinningsområdena minskas avsevärt. Belastningen som orsakar mörkning bör förhindras i förväg genom förändringar i skötseln av torvmarken, eftersom vattenskyddsstrukturerna i skogsbruket inte klarar av att hålla kvar lösligt organiskt kol. Baserat på kolbalansanalyser är skogar den enda betydande bindaren av koldioxid i atmosfären, men deras betydelse har försvagats på grund av den senaste tidens ökade avverkning. När man arbetar med skog bör bevarandet av kollager och kolbindning beaktas, enligt försiktighetsprincipen. Delvis kan samma åtgärder inom markanvändningssektorn stävja mörkningen av vattnet och främja kolbindning i atmosfären och tillväxten av kollager. Möjliga åtgärder är t.ex. övergång till kontinuerligt täckande skogsbruk, ökad mångfald och skyddade områden samt att gynna blandskogar. Vid den fortsatta användningen av torvutvinningsområden är de rekommenderade formerna för vidare användning särskilt restaurering, anläggande av våtmarker och beskogning i torrare områden. Jordbrukare och skogsägare är redo att främja klimatåtgärder när de är meningsfulla och lönsamma. Adekvat ersättning, ekonomiska incitament och tillgångsskydd är centrala för att säkerställa rättvisa.
Show more [+] Less [-]Bibliographic information
This bibliographic record has been provided by Finnish Environment Institute