Power Lines - Wasteland or Biodiversity Hotspots? | Kraftledningsgator - Biologisk öken eller mångfald?

Det svenska kulturlandskapet har förändrats radikalt under de senaste 200 åren från ett varierat och heterogent landskap till ett mer monotont, homogeniserat landskap som följd av att olika former av mänskligt resursutnyttjande har effektiviserats. Detta har lett till en fragmentering av livsmiljöerna för flera av kulturlandskapets arter. Kraftledningsgator kan tänkas hysa naturtyper som påminner om vissa av de nu försvunna eller fragmenterade livsmiljöerna (t ex betad skogsmark och vissa typer av ängsmarker) och skulle kunna ha en viktig betydelse som reträttplats och/eller spridningskorridor för dessa arter. I en fallfällsinventering i Köpings och Strängnäs kommun i Mälardalen undersöktes förekomst och abundans av marklevande evertebrater i kraftledningsgator, skog och betesmark. Jämförelser i förekomst och abundans gjordes mellan dessa marktyper (d v s kraftledningsgator, skog och betesmark), samt mellan positioner inom kraftledningsgator (centrala och distala delar) och närliggande skogsmark. Jämförelserna innefattade dels analyser av artantal (eller snarare antal taxa) och flera olika biodiversitetsindex och dels analyser av likhet i artförekomst och individantal med "likhetsindex" (similarity index). Separata analyser gjordes inom olika taxonomiska grupper (t ex alla taxa, endast inom insekter, endast inom spindeldjur). Antalet replikat tillät statistisk testning av eventuella mönster i antal taxa och biodiversitetsindex. Inga signifikanta skillnader dokumenterades, varken mellan de olika marktyperna eller mellan positioner inom kraftledningsgator och närliggande skog. Vi tolkar dessa resultat som att kraftledningsgator med avseende på antal taxa respektive biodiversitet inte är (signifikant) sämre än skogs- eller betesmark. Det kan betonas att det inte heller fanns något konsekvent (icke-signifikant) mönster som pekade på att så skulle vara fallet. Antal taxa och biodiversitetsindex tar ingen hänsyn till vilka arter eller taxa som ingår i analyserna. En naturtyp som hyser en individ- och artrik fauna bestående av oönskade arter (introducerade arter, "skadedjur" etc.) registrerar t ex ett högre biodiversitetsindex än en naturtyp med fåtaligt förekommande rödlistade, skyddsvärda arter. Likhetsindex belyser bättre vilka arter som är inblandade. Visserligen tas inte heller här hänsyn till exakt vilka arter som ingår (eller deras eventuella önskvärdhet eller skyddsvärde), men ett högt index indikerar att samma arter förekommer i de jämförda naturtyperna. I denna studie indikerar ett högt likhetsindex dessutom att antalet individer av de inblandade arterna är likartat, eftersom ett index som tar hänsyn till abundans användes. Resultaten visade överlag höga likhetsindex, speciellt verkade kraftledningsgator och skogsmark hysa likartad evertebratfauna medan likheten mellan kraftledningsgator och betesmark var mindre uttalad. Sammanfattningsvis indikerar studien att kraftledningsgator inte verkar vara lågvärdiga livsmiljöer för de marklevande evertebrat-taxa som ingått i studien. Vi föreslår att kraftledningsgator med väl avvägda rutiner för röjning och skötsel skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av artrika kantzoner eller marker som liknar ängs- eller betesmarker med svag hävd.

As a consequence of the intensification of various forms of human resource utilization rural Sweden has changed radically over the past 200 years from offering a varied and diverse landscape to a more monotonous, homogenised type of environment. This has led to fragmentation of habitats for many of the species occurring. Power line corridors might harbour habitats that resemble some of the now lost or fragmented habitats (e.g. grazed forest land and certain types of meadow), and could have important functions as refuge habitats and / or distribution corridors for these species. In a pitfall trap study in Köping and Strängnäs municipalities in Mälardalen, the occurrence and abundance of ground-living invertebrates were investigated in power line corridors, adjoining forest and pastures. Comparisons were made between these habitat types, and between positions within the power line corridor (central and distal parts) and the nearby forested area. The comparisons included analysis of number of species (or rather the number of taxa) and several biodiversity indexes, as well as analysis of the similarity of the occurrence of certain species and individual numbers by use of "similarity index". Separate tests were made in different taxonomic groups (e.g. all taxa, only within insects, only within spiders). The number of replicates allowed statistical testing of patterns in the number of taxa and biodiversity index. No significant differences were documented, neither between the different habitat types, nor between positions in the power line corridors and nearby forest. There was also no consistent (non-significant) pattern indicating that this would be the case. We suggest these results to indicate that power line corridors at least are not (significantly) poorer quality habitats than are forest or pasture land with regard to number of taxa and biodiversity. Number of taxa and biodiversity indices take no account of the species or taxa included in the analysis. Thus the same weight is assigned to an unwanted species (e.g. an invasive pest species or parasite) as to a red-listed, highly valued species. Similarity index takes more heed to the species involved. Although similarity indices do not consider the exact identity of involved species (or their possible value or desirability), a high index value indicates that the same species occur in the compared habitats. In this study, where an index that takes into account the abundance of species was used, a high similarity index value also indicates that the numbers of individuals are similar. Overall, the results showed high similarity between habitat types. This would suggest that, to a large extent, power lines, forest and pasture land had the same composition of taxa, and that the taxa had similar abundances. Power lines and forest seemed to exhibit particularly high similarities, whereas the similarity between power lines and pasture land was less pronounced. Thus, this study indicates, in contrast to several previous suggestions, that power line corridors do not seem to be low quality habitats. We also suggest that power line corridors with well designed management routines could play an important role creating edges and habitats resembling meadow or low intensity grazed pasture land.