Vattensänkningar : en analys av orsaker och effekter

Swedish. Grässjön var före 1909 en del av den tills då mycket större Vielången. Redan 20 år tidigare hade en sjö längre ned i Ekeshultsån, Jämningen, sänkts och gett ett tillskott på många hektar före detta kärrmark att odla på. Att sänka den grunda, näringsfattiga och dyiga Vielången borde kunna ge samma resultat, men kanalerna som sedan grävdes var långa och krävde stor arbetsinsats för att hålla öppna. Man lämnade så småningom hela projektet därhän, med följd att vattnet så småningom steg allteftersom dikena grundades upp. En stor del av det som förut varit den stora Vielången blev ett omtyckt våtmarksområde för fåglar, både som boplats och rastställe vid flyttningarna. Uppsatsen ger en beskrivning över orsakerna till sänkningsprojekten och dikningarna, som den snabba folkökningen på 17- och 1800-talet och uppmjukad lagstiftning. En del av de miljöeffekter som utdikningar kan leda till presenteras också. Till detta har en geografisk undersökning av förändringarna utförts med hjälp av GIS.

English. There are records of lowering of the water level in a lot of the Swedish lakes from the middle of the 1700th century. The aim was gaining more areable land to meet the needs of more food to support the expanding population. In areas with top soil which contents of clay or loam as in the southwest of Scania in southern Sweden this was proven to be a successful way expanding the total outcome of the harvest. The studied area in the northeast of Scania, though, consists of morain with a lot of mires - much less nutritious conditions. When the water level is lowered the atmosphere gets access to the peat. The dissolving of the organic matter that has been suppressed by the lack of oxygene below water level continues. This means that the ground itself will sink and (i) approaches the ground water level, and (ii) reduces the essential difference in water level in the lowered area and the drainage canals as well. The farmers were often shocked by the fact that maintaining the ground dry demanded so much, not only in hard work but financially as well. Economic reasons made failures of several lowering projects, with omission of the maintenance of the ditches that were supposed to drain the lowered area. Summarily, those projects made several hectars of land not areable but indeed useless for any kind of cultivating. Ditching goes on in Sweden nowadays as well. Modern draining is due to facilitate the growth for newly planted saplings of spruce or pine in former areable areas or in entirely felled forest areas. This paper contains a description of the reasons for the lowering projects, and ditching, based on a question from the local environmental authorities in the county of Osby, Scania, in Sweden: What has happened with the drainage system up- and downstream the lake of Grässjön, which sits on the border between the counties of Osby and Östra Göinge, during the lowering projects and the further ditching in the area? Two projects were completed in the area, in the 1880’s and the 1900’s. Grässjön was a part of a larger lake, Wielången. Today, in the beginning of the 21st century, Grässjön is also disappearing due to contribution of high rates of nitrogene from a sewage treatment works upstreams, northwards near Lönsboda village. The county authorities need to be informed of former actions in the area to restore the lake as the bird paradise it once was. A variability study of the ditches, rivers and lakes is also made based on paper maps from 1869, 1934, 1974 and 1997, in showing the changes that have been done. The length of the streams doubled between 1869 and 1975, but then shortened by approximately one third until 1997. The number of lakes seems to follow the same rules, with a peak in 1975, but for the sum of the areas the peak was 1869 and declined as time went by. The change was most dramatic in the Ekeshult part of the Skräbe river system. The wet areas became fewer over time in the whole area. Concerning the wet areas they had declined from 1869 until 1975, but had grown until 1997. The growth is explained by approximately one sixth of lake areas 1975 that had changed category to wet areas on the following map.

Swedish. Populärvetenskaplig sammanfattning: Grässjön ligger på kommungränsen mellan Osby och Östra Göinge, och har varit utsatt för stora förändringar på 18- och 1900-talen, bl. a. sänkningsprojekt och ändrade flöden. Sjön ingår i Tommaboda/Ekeshultsån, som är en del av Skräbeåns avrinningssystem - en av de åar som rinner ut i Hanöbukten. Grässjön var före 1909 en del av den tills då mycket större Vielången. Redan 20 år tidigare hade en sjö längre ned i Ekeshultsån, Jämningen, sänkts och gett ett tillskott på många hektar före detta kärrmark att odla på. Att sänka den grunda, näringsfattiga och dyiga Vielången borde kunna ge samma resultat, men kanalerna som sedan grävdes var långa och krävde stor arbetsinsats för att hålla öppna. Man lämnade så småningom hela projektet därhän, med följd att vattnet så småningom steg allteftersom dikena grundades upp. En stor del av det som förut varit den stora Vielången blev ett omtyckt våtmarksområde för fåglar, både som boplats och rastställe vid flyttningarna. Så förblev det tills i början av 1980-talet, då Ekeshultsån bröt igenom och började rinna in i Grässjön norrifrån. Med detta fick bl. a. Grässjön ett i detta fall ovälkommet tillskott av näringsämnen genom reningsverket i Lönsboda längre upp längs ån, och det har medfört en snabb igenväxning av sjöarna det berör. Bladvass och kaveldun har trängt ut de växter som många sjöfåglar livnär sig på och vissa arter har sökt sig till andra marker. Tanken är att dels göra Grässjön till ett paradis för fåglar igen och att dels låta sjön ingå i ett landskapsekologiskt projekt. Det innebär att alla markägare i ett större område, förhoppningsvis 7-9 000 hektar, ska samarbeta i planeringen av skötseln för att göra miljön för växter och djur så gynnsam som möjligt. All information om hur landskapet utvecklats och vilka processer som styr är till nytta för planeringen och genomförandet. Uppsatsen ger en beskrivning över orsakerna till sänkningsprojekten och dikningarna, som den snabba folkökningen på 17- och 1800-talet och uppmjukad lagstiftning. En del av de miljöeffekter som utdikningar kan leda till presenteras också. Till detta har en geografisk undersökning av förändringarna utförts med hjälp av GIS (geografiska informationssystem). Förändringarna spårades genom att använda kartor från 1869 till 1997, vilka överfördes till digitalt format. Ur dem har följande information kunnat dras: Vattendragens längd fördubblades fram till 1975 på grund av utdikningarna, men minskade sedan med en tredjedel. Antalet sjöar var flest 1975. Sjöarnas sammanlagda areal var som störst 1869 och minskade sedan med den effektivare dräneringen. Förändringen var mest dramatisk i Ekeshultsån, där Grässjön ingår. Våtmarkerna blev allt färre i hela området fram till 1975, också det till följd av dikningarna, men ökade sedan. En sjättedel av ökningen förklaras av igenväxning och lägre vattenstånd, så att sjö övergått till våtmark, men för den övriga arealökningen är förklaringen okänd.