Två svekofenniska graniter i Bottniska bassängen : utbredning, U-Pb zirkondatering och test av olika abrasionstekniker.

Swedish. I Bottniska bassängen i östra delen av centrala Sverige, finns ett antal intrusioner av tidig- och sensvekofenniska granitoider. Det aktuella undersökningsområdet består av ett sensvekofenniskt granitmassiv, beläget ca fyra km väster om Örnsköldsvik. Förutom de bergarter som tidigare definierats: själevadgranit, bergomgranit och paddalgranit, förekommer även sörbölegranit och billsjögranit. Sörbölegranit uppträder i zonen mellan själevadgranit och bergomgranit och ser närmast ut som ett mellanting av dessa bergarter. Billsjögranit återfinns i den nordvästra delen av massivet där den gränsar till paddalgranit. Den är svagt folierad och innehåller mer biotit än paddalgranit. Själevadgranit och bergomgranit är I-graniter som bildats genom uppsmältning av tidigsvekofenniska granitoider, medan paddalgranit är en typisk S-granit vars ursprungsmaterial är områdets metasediment. Dessa tre dominerande bergarter är odeformerade och associerade med rikliga mängder pegmatit. Fältobservationer visar tydligt att paddalgranit är yngre än både själevad- och bergomgranit. Examensarbetet syftar till att datera själevadgranit och bergomgranit med ID TIMS (Isotope Dilution Thermal Ionization Mass Spectrometry) zirkondatering. Sensvekofenniska S-graniter har antagits ha en minimiålder av 1822 ± 5 Ma. Själevadgranit har dock vid tidigare karteringar ansetts tillhöra en tidig fas av de sensvekofenniska graniterna. Dateringen av själevadgranit ger 1880,4 ± 5,6 Ma och bergomgranitens ålder är 1880,5 ± 2,3 Ma – bergarterna bör alltså ses som samtida. Vid prepareringen av zirkoner för ökad konkordans, testades både fysisk abrasion och kemisk abrasion. Resultaten visar att zirkoner preparerade med någon av dessa tekniker ger en signifikant ökad konkordans och att kemisk abrasion ger något bättre resultat än de som abraderats fysiskt. Detta tyder på att den kemiska abrasionen varit mer effektiv på att eliminera regioner i zirkoner som påverkats av blyförlust. Den metod som testades i Lund kan utvecklas ytterligare för att uppnå bättre resultat.

English. In the Bothnian Basin, east-central Sweden, a number of intrusions of Early- and Late Svecofennian granitoids occurs. A series of Late Svecofennian granite intrusions makes up the investigation area. This is situated approximately four kilometres to the west of Örnsköldsvik. Apart from the granites earlier defined: the Själevad, Bergom and Paddal granites, Sörböle and Billsjö granites occur. The Sörböle granite is situated in a narrow zone between the Själevad and Bergom granites. It looks as a hybrid between these two granites. The Billsjö granite occurs in the north-western part of the massif where it borders on Paddal granite. The Billsjö granite is weakly foliated and contains more biotite than the Paddal granite. The Själevad and Bergom granites are I-type granites derived from melting of Early Svecofennian granitoids, while the Paddal granite is a typical S-granite derived from melting of metasediments occurring in the area. These three dominating rocks are all undeformed and associated with abundant pegmatite. Field observations clearly show that the Paddal granite is younger than Själevad and Bergom granites. The aim of this master thesis is to date the Själevad and Bergom granites using U/Pb-zircon techniques. The minimum age of Late Svecofennian, S-type granites, has been assumed to be 1822 ± 5 Ma. Based on results from earlier mapping, the Själevad granite has been suggested to belong to an early phase of the Late Svecofennian granites. The dating of the two rocks results in identical ages: the Själevad granite 1880.4 ± 5.6 Ma and the Bergom granite 1880.5 ± 2.3 Ma. For increasing concordance, both air and chemical abrasion were tested on zircons from the Själevad and Bergom granites. The results show that abrasion yields more concordant data than untreated zircons, and that chemically abraded zircons are slightly more concordant than air abraded zircons. Clearly, the chemical abrasion is more effective on eliminating regions affected by lead-loss in the zircons. The method used in Lund can be further developed to obtain even better results.