Kan våra jordar rädda klimatet?

English. Reducing greenhouse gas emissions from land use, and increasing carbon storage in soils, is an important climate mitigation strategy. I conducted a literature study based on 174 articles to investigate the potential of temperate forest-, agricultural- and pasture land and urban parks to store carbon in soils; identified measures that could increase their storage potential by increasing the rate of sequestration of atmospheric carbon or slow the rate of carbon loss from soils and vegetation; and used these results to estimate potential carbon uptake by the Municipality of Lund, Sweden to 2030. I find that generally urban parks (0,4 ton C/ha/year) followed by forests and pasture lands (both 0,3 ton C/ha/year) act as carbon sinks, while agricultural land is a source emitting 0,22 ton C/ha/year on average. I find that plantation of legumes in pasture land is one of the most effective measures to increase carbon sequestration among the four land uses. However, given the distribution of land in Lund (50% agriculture, 24% forest, 8,5% pasture and 0,13% urban parks) and the municipal ownership being largest among agricultural land, the focus should be on turning this land into carbon sinks thus preventing further emissions. If the most effective measures of reduced tillage in agricultural land, forest conservation, plantation of legumes in pasture land and fertilization of urban parks were taken, I estimate that Lund Municipality could take up as much as 7900 additional tons of carbon in their soils from now until 2030. However, local field samplings must be performed in order to determine the exact amount of carbon storage and rates of uptake within the municipality.

Swedish. Visste du att våra jordar står för 20% av världens koldioxidutsläpp? För att förhindra global uppvärmning och ödesdigra klimatförändringar måste åtgärder vidtas! Som tur är kan jordarna även fånga koldioxid och omvandla det till markbundet organiskt kol, då agerar de biologiska kolsänkor. Forskningsområdet är nytt och komplext men denna studie ger en översiktlig bild över svenska åkermarkers, skogsmarkers, betesmarkers och urbana parkers förmåga att lagra kol. Dessutom undersöker jag vilka åtgärder som kan tänkas öka kolinlagringen, vilket behövs om vi ska hålla världens temperaturökning väl under 2º C. Via en litteraturöversikt visar denna studie att skogsmark, betesmark och urbana parker i Sverige är kolsänkor medan åkermark årligen släpper ut stora mängder koldioxid. Det är därför viktigt att vidta åtgärder på våra åkermarker för att minska växthusgasutsläppen. Exempel på bra åtgärder är: minskad markberedning, vallodling samt insådd av fånggrödor och perenna växter. Av de övriga markanvändningsområdena bedöms skogs- och betesmark vara de största kolsänkorna. Därför är de betydelsefulla kandidater i arbetet med att lagra kol och förhindra fortsatt global uppvärmning! Man bör dock inte glömma bort de urbana parkernas roll i det hela då även de kan lagra stora mängder kol, men då främst i ett kortare tidsperspektiv. En kommun i Sverige som vill arbeta med biologiska kolsänkor är Lund vars organisation främst äger åkermark. På grund av detta rekommenderas att ett lokalt fokus läggs på att minska markanvändningsområdets koldioxidutsläpp samt att ett åtgärdsarbete påbörjas för att omvandla åkermarkerna till kolsänkor. Dessutom bör kommunen bevara sin skog i naturreservat, så in baljväxter i betesmarkerna och lämna kvar gräsklipp i sina parker. Förutsatt att Lunds kommun påbörjar ett åtgärdsarbete år 2020 kan de till 2030 lagra uppemot 7900 ton kol. En sådan mängd organiskt kol motsvarar 29 730 ton koldioxid, eller närmare 30 000 flygresor mellan Stockholm och Gran Canaria. Tänk att man kan lagra så mycket kol i sina marker – visst är det fantastiskt!? Forskningsområdet kring biologiska kolsänkor är relativt outforskat men denna studie skildrar dagens kunskapsläge. Genom att lyfta vikten av att bruka våra marker rätt hoppas jag inspirera Lund såväl som andra kommuner till att börja arbeta med kolinlagring. Tillsammans kan vi minska utsläppen av koldioxid och fylla i de kunskapsluckor som finns inom det vetenskapliga fältet.