Miljövariabler som påverkar jordlöparfaunans artsammansättning på strandängar | Environmental factors that shape the composition of ground beetles on wet meadows

I Sverige finns över 300 jordlöpararter (Carabidae), vilket gör dem till en av de artrikaste skalbaggsfamiljerna. Dessa är viktiga inom naturvård då de kan användas som ängs- och betesmarksindikatorer, i synnerhet på ängar i tidigt successionsstadie. I denna studie undersöks jordlöpares artsammansättning på strandängar i Tåkerns naturreservat i syfte att försöka förklara möjliga skillnader mellan strandängarna med olika miljövariabler. I undersökningen valdes åtta olika strandängar på vilka 80 fallfällor placerades ut under en två månaders period. Miljövariablerna som undersöktes var grässvålshöjd som ett mått på hävd samt markfuktighet. Totalt fångades 69 olika arter in, av vilka Poecilius versicolor var den mest förekommande. Bland arterna som fångades in klassas elva som ängs- och betesmarksindikatorer och två som rödlistade, Chlaenius nigricornis (NT) och Chlaenius tristis (NT). Ängarna visade skillnader i artantal, där Hovs-Säby var den mest artrika med 45 arter och Åsby var den minst artrika med 29 arter. Resultaten visade även en positiv korrelation mellan artsammansättning i form av antal fångade individer och grässvålshöjd. Ingen korrelation visades med markfuktigheten. Slutsatsen är att grässvålshöjden är en bidragande faktor när det kommer till skillnaden i artsammansättningen av jordlöpare, en högre grässvålshöjd gör att fler arter trivs då gräset agerar som skydd mot predatorer och därför kan för hårt bete ha negativa effekter på den biologiska mångfalden.

In Sweden, there are over 300 different carabid species, which makes them one of the largest families in the order Coleoptera. Carabids play an important role in nature conservation because they can be used as indicators for meadow habitats, especially in areas with an early successional stage. In this study the species composition of carabids in wet meadows in Tåkern´s nature reserve was studied to see if there were any differences between the meadows and which of the chosen variables could explain said differences. For this study 80 pitfall traps were placed on eight different meadows during a two-months period. The variables that were chosen were grass length (to measure grazing or mowing) and soil moisture. In total 69 different species were found on the meadows, among which Poecilius versicolor was the most common one. Eleven of the species are classified as indicator species and two of them are red-listed, Chlaenius nigricornis (NT) and Chlaenius tristis (NT). The study showed a difference in species composition between some of the meadows, Hovs-Säby was the richest in species with 45 species in total, and Åsby was the less rich, with 29. The results also showed a positive correlation between grass height and species composition. There was no correlation with the soil moisture. In conclusion we can say that the grass height is a factor that plays an important role when it comes to the difference in species composition between the meadows, higher grass equals more species. This could be because of the protection it gives from predators, and it also means that too short grass could give negative impact on biodiversity.