Underlag till bedömningsgrunder för kväve i sjöar och vattendrag

I denna rapport redovisas förslag till bedömningsgrunder för kväve i sjöar och vattendrag. Kväve ingick i de tidigare bedömningsgrunderna från 1999, men inte i den senaste versionen från 2007. Där används bara fosfor som kemisk parameter för övergödning med motiveringen att övergödning i söt- vatten bara antas bero på fosfor. Vattenförvaltningen har dock uttryckt ett behov av bedömningsgrunder för kväve för att ha verktyg för att föreslå åtgärder mot kväveläckaget till havet där kväve är ett större problem. Kvä- vebegränsade sjöar i norra Sverige med låg kvävedeposition motiverar också bedömningsgrunder för kväve.Förslaget följer upplägget för bedömningsgrunderna för fosfor med refe- rensvärden för vatten utanför jordbrukslandskapet beräknat med regress- ionsformler baserat på data från sjöar och vattendrag utan påverkan från punktutsläpp, jordbruksmark och urban mark. I avrinningen från jordbruks- mark definieras referensvärdet som halva det beräknade rotzonsläckaget från ogödslad vall med hänsyn tagen till läckageregion och jordart.I rekommendationen beräknas referensvärdet för sjöar TNref enligt formeln:logTNref = 1,597 + 0,614 * logTOC + 0,147 * LogNDep2008där TOC = halten totalt organiskt kol (mg/l) och NDep2008 = kvävedeposit- ionen år 2008 i ekv/ha. Detta referensvärdet avser förväntat värde med da- gens markanvändning och deposition. I ett alternativt förslag sätts NDep till medelvärdet för depositionen 1860 vilket resulterar i formeln:logTNref =1,774+0,614*LogTOCI vattendrag beräknas referensvärdet med den motsvarande formeln:logTNref = 1,702 + 0,533 * Log TOC + 0,105 * LogNDepOm andelen jordbruksmark är mer än 10 % beräknas referensvärdet i vat- tendrag enligt formeln:TNref,jo = (TNjo * Ajo*f + TNref*(100-Ajo))/100Där:TNref,jo = det sammanviktade referensvärdet (total-N μg/l) i områden med jordbruksmarkNjo = referensvärdet (TN μg/l) för avrinning från jordbruksmarkAjo = andel jordbruksmark (%) i områdetNref = referensvärdet för “icke jordbruksmark” enligt ovan f = 0,5Sjöar som har en kvot mellan löst oorganiskt kväve (DIN) och totalfosfor (TP) mindre än 1,5 under vårcirkulationen betecknas som kvävebegränsade. För dessa får halten DIN inte stiga mer än att kvoten ökar till 3,4 vilket är gränsen för fosforbegränsning.3Gränserna mellan klasser för ekologisk status sattes till > 0,7 (hög), 0,5-0,7 (god), 0,3-0,5 (måttlig), 0.2-0,3 (otillfredsställande) och <0,2 (dåligt) för kvoten mellan referenshalt och uppmätt halt. Detta är samma klassgränser som för fosfor. Gränsen mellan god och måttlig status är därmed det dubbla referensvärdet.I detta arbete med bedömningsgrunder för kväve framkom en otydlighet i implementeringen av vattendirektivet i hur referenstillståndet ska sättas. I vattendirektivet ska referensförhållandet motsvara ett tillstånd obetydligt opåverkat av människan. I vägledningsdokumentet från 2003 förtydligas det med att där man idag driver jordbruk ska referensvärdet motsvara läckaget från ett förindustriellt jordbruk. I den svenska implementeringen har detta inte vidare specificerats till någon specifik tidpunkt i historien eller en viss typ av odlingsform. I stället har man definierat referensvärdet för fosfor i vattendrag i jordbrukslandskapet till halva rotzonsläckaget från ogödslad vall. Vidare har man inte definierat hur man ska förhålla sig till den omfat- tande förändringen av jordbrukslandskapet som genomfördes samtidigt med industrialiseringen som t ex dränering och sjösänkningar och som har på- verkat markläckage och retention av näringsämnen. Inte heller den förhöjda kvävedepositionens påverkan på ytvattens ekosystem med avseende på nä- ringsämnen har beaktats i utformandet av definitionen av referenstillstånd utan alla sötvattenekosystem antas vara begränsade av fosfor i primärpro- duktionen. Det saknas även en koppling mellan bedömningsgrunderna för de kemiska kvalitetsfaktorerna och de biologiska, och även mellan bedöm- ningarna för sötvatten respektive kust och hav.Vi rekommenderar att beräkna referensvärdet för TN för vatten utanför jordbrukslandskapet baserat på dagens kvävedeposition och därmed bara skydda de sjöar som idag ännu är kvävebegränsade från att bli fosforbegrän- sade. Det motiveras av att det är nästan tekniskt omöjligt att återskapa det tillstånd med kvävebegränsning som troligen rådde i förindustriell tid och att den biologiska förlusten när en sjö övergår från kvävebegränsning till fosforbegränsning inte är lika betydande ur allmänhetens perspektiv som t ex de skador som försurningen och vattenkraftsutbyggnaden gett upphov till.