EviWet: Evidensbaserat beslutsstöd för våtmarkers hydrologiska ekosystemtjänster

Antaganden om att våtmarker dämpar extrema hög- och lågflöden används ofta för att motivera restaurering och anläggning av våtmarker som klimatanpassningsåtgärd. Den egentliga förmågan hos våtmarker att dämpa extremflöden beror till stor del på våtmarkers hydrologiska egenskaper i relation till klimat och placering i landskapet, men kunskaperna kring dessa samband är fortfarande bristfällig. Denna kunskapsbrist förhindrar dagens våtmarkssatsningar från att nå sin fulla kapacitet och tillgodoräkna sig de hydrologiska ekosystemtjänster som våtmarker kan leverera.Kunskapsbristen beror delvis på att hydrologiska data från våtmarker är sällsynta. I detta projekt har nya mätningar från våtmarker karaktäriserat våtmarkers vattenbalans i jämförelse med minerogena skogsmark för att bestämma hur våtmarker mellanlagrar vatten som flödar genom landskapet. EviWet studerade två sorts våtmarker: odikad torvmark i skogslandskap, och anlagda våtmarker med vattenspegel i jordbrukslandskap. En ny, konceptuell modell har skapats och använts för att undersöka hur olika ostörd (icke dikad) torvmark mellanlagrar vatten som flödar genom skogslandskapet. För anlagda våtmarker har ett befintligt scenarioverktyg för beräkning av åtgärdseffekter, YtSim, vidareutvecklats, också med hjälp av nya data.Jämförelse av högupplösta vattenbalansdata har visat skillnader i avrinning mellan torvmark och skogsmark. En ökad torvareal sänker och fördröjer flödestoppar något, men perioden med höga flödena förlängs, delvis på grund av minskad evapotranspiration. Torvmarkernas förmåga att ändra sin vattenlagringskapacitet genom att expandera och krympa vertikalt bidrar till att torvmarker dämpar höga och låga flöden. Skillnaderna är dock mindre vid extrema flödestoppar när våtmarken redan hade en stor andel vatten. Vid de högsta flödesnivåerna som observerades under vårfloden höll torvmarkerna bara tillbaka några procent mer av det extra vatten som tillfördes avrinningsområdet jämfört med skogsmark. Förhållandena efter en längre sommartorka, då våtmarkens vattennivå inte är lika hög och den således har större kapacitet för ett upptag efter ett skyfall har inte undersökts. Ytterligare arbete behövs för att se hur viktiga torvmarker är för översvämningsskydd längre nedströms.Den konceptuella modelleringen identifierade faktorer inom torvens ekohydrologi som bidrar till de observerade skillnaderna. Graden av skillnad är inte tillräckligt stor för att motivera ändringar i strukturen i den operationella hydrologiska modellen S-Hype. Projektet har också tagit fram ett verktyg för beslutsstöd i nära dialog med våtmarksförvaltare. Verktyget, YtSim, ökar möjligheten för kommuner, länsstyrelser och andra aktörer att utvärdera våtmarksprojekt i planeringen av projekt som ska skapar anlagda våtmarker (vattenspeglar).Sammanfattningsvis kan sägas att den ekohydrologiska funktionaliteten av intakta (dvs icke dränerade) torvmarker i skogslandskapet påverkar vattenflödet. Men det inte är dämpningen av de mest extrema flödena där torvmarkerna har störst inflytande, utan det är den rutinmässiga ”pulsen” av vatten genom landskapet. Torvmarker påverkar flöden något under hela året. Detta är förvisso av ekologisk betydelse, men kanske inte den reglering av översvämning/torka som man vanligtvis tänker på när det gäller torvmarker/våtmarker.När det gäller den totala effekten av torvmarker i skogslandskapet kommer det att vara viktigt att sluta tänka på torvmark och skogsmark som separata komponenter i landskapet. Vi måste bättre förstå hur torvmarker påverkar grundvattnet i närliggande skogsmarker. Dessutom måste effekten av dränering och återvätning på torvmarkernas hydrologi kvantifieras. Högupplösta vattenbalansmätningar kommer att vara av stort värde och bör uppmuntras, med tanke på intresset för en bättre förståelse av torvmarkernas hydrologi när klimatet blir varmare.