Att äta eller att inte äta sina släktingar: Kannibalism och aggression hos flicksländelarver med olika toppredatorer | To eat or not to eat your kin: Cannibalism and aggression in damselfly larvae with different top predators

Predation and competition shape population dynamics, the structure of ecological communities and behaviours of organisms. Individuals can be both predators and competitors through intraguild predation and cannibalism. The level of cannibalism tends to be lower among closely related kin in species capable of kin recognition. This study investigated how kinship affects the level of cannibalism and aggression in two North American species of damselflies. I hypothesize that damselfly larvae can recognise their kin, leading to lower levels of cannibalism and aggression among closely related kin. I further hypothesize that damselfly larvae living in environments without fish and with dragonflies as top predators exhibit more aggressive behaviours and cannibalism than those in habitats with fish, as they have shown more active behavioural patterns in previous studies. To test this, damselfly larvae were reared in petri dishes, with 1, 2 or 3 sibling groups per replicate. Data on survival and lost body parts were collected as measures of cannibalism and aggression. The results showed no effect of kinship on cannibalism or aggression. The species that coexists with fish had significantly more lost body parts than the species living in fish-free waters, and there was a tendency for lower survival in this species. One possible interpretation is that species coexisting with dragonflies have evolved an escape response from these predators, which also influences intraspecific interactions, making them less likely to fall victim to aggressive attacks and cannibalism. This suggests that top predators can influence ecosystems by regulating the level of aggressiveness and cannibalism in their prey.

Predation och konkurrens formar populationers dynamik, ekologiska samhällens struktur och beteenden hos organismer. Individer kan vara varandras predatorer och konkurrenter samtidigt genom intraguild predation och kannibalism. Mängden kannibalism tenderar att vara mindre mellan nära släktningar hos arter som har möjlighet till släktskapsigenkänning. I denna studie undersöktes hur släktskap påverkar mängden kannibalism och aggression hos två nordamerikanska arter av flicksländor. En hypotes var att flicksländelarver kan känna igen sina släktingar, vilket förväntas leda till mindre kannibalism och aggression mellan nära släktingar. Vidare undersöktes hypotesen att flicksländelarver som lever i fiskfria vatten med trollsländelarver som toppredator uppvisar mer aggressivitet och kannibalism än flicksländelarver som lever i vatten där det finns fisk, då de uppvisat ett mer aktivt beteendemönster i tidigare studier. För att testa detta föddes flicksländelarver upp i petriskålar med 1, 2 eller 3 syskongrupper per replikat. Data för överlevnad och förlorade kroppsdelar samlades in, vilka användes som mått på kannibalism och aggression. Resultatet visade ingen effekt av släktskap på kannibalism eller aggression. Den art som samexisterar med fisk hade signifikant fler förlorade kroppsdelar än arten som lever i fiskfria vatten och det fanns en tendens till lägre överlevnad hos arten. En möjlig tolkning är att arter som samexisterar med trollsländor har utvecklat ett flyktbeteende från dessa, vilket även återspeglas i interaktioner inom arter, vilket resulterar i att de i lägre grad blir offer för aggressiva attacker och kannibalism. Detta tyder på att toppredatorer kan påverka ekosystem genom att reglera graden av aggressivitet och kannibalism hos sina byten.