Kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker med och utan miljöersättning

allemand. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har, på uppdrag av Jordbruksverket, analyserat kvalitetsförändringar i betesmarker med och utan miljöersättning, med datakällor från två miljöövervakningsprogram: Kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker samt Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS).Svaga tendenser till förändringar och ingen tillförlitlig koppling mellan förändring och miljöersättning Inga förändringar mellan de två tidsperioderna (2006–2010 och 2011–2015) i artrikedom av fjärilar, humlor eller kärlväxter kan knytas till typ av miljöersättning. De enda signifkanta förändringarna hos vegetationen är en svag ökning av fältskiktets täckning och att mängden kortväxt gräsmarksvegetation (<5 cm höjd) har minskat. Positiva indikatorarter av kärlväxter har ökat något mellan de två tidsperioderna. De tendenser till skillnader som kan skönjas i vissa mängdskattningar mellan tidsperioder är svårtolkade och beror till stor del på att man inte har tagit hänsyn till indirekta effekter av andra faktorer. Täckningsgrad av träd och buskar visar inga signifkanta förändringar över tid. Marker utan miljöersättning har i genomsnitt högre täckning av träd och buskar och glesare fältskikt. De har också vegetation mer av skogskaraktär, med mindre andel hävdpräglad gräsmarksvegetation, och mer skuggtåliga arter med låga näringskrav. De skillnader som kan utläsas om miljöersättning beror förmodligen på skillnader som fanns redan från början, inte på att de orsakas av miljöersättningen.Fjärilar och humlor påverkas främst av vegetationshöjd, blomrikedom och landskapstyp Fjärilar och humlor har störst artrikedom i mosaikartade landskap med stor förekomst av gräsmarker. Artrikedomen av fjärilar och humlor visar ett positivt samband med blomrikedom och mängden högvuxen gräsmarksvegetation, och ett negativt samband med förekomsten av betesdjur. Det mest gynnsamma tillståndet för humlor och fjärilar är alltså ”den älskliga fasen” där gräsmarken fortfarande är öppen, men hävdpåverkan relativt svag. Resultaten bekräftar också det kända faktum att en kraftig igenväxning med träd och buskar leder till skogsartade förhållanden och förlust av de hävdgynnade värdena. Förutom att det är de mest artrika miljöerna som har beviljats miljöersättning (åtminstone för bete särskilda värden) har de positiva effekterna av miljöersättning troligen till stor del att göra med att de är mer öppna och inte har ett alltför tätt träd- och buskskikt.Slutsatser inför fortsatt utvärdering Fördelningen av miljöersättning i olika gräsmarkstyper och regioner i kvalitetsuppföljningen är skevt, och dataunderlaget för norra Sverige är otillräckligt. Alvarmark och skogsbete är ojämnt fördelade i landskapet och fnns i liten mängd, vilket gör det svårt att generalisera utifrån resultaten. NILS stickprov är alltför litet för att ge bra underlag om mängd, kvalitet, förändringar eller skillnader hos ängs- och betesmarker. För en rättvisande jämförelse mellan ängs- och betesmarker med och utan miljöersättning, så måste man försäkra sig om att urvalet av marker är jämförbart. Att det inte fnns några tydliga tendenser till förändringar beror en kombination av ojämnt eller för litet stickprov och på att alltför kort tid har gått för att det ska ha hunnit ske markanta förändringar. Designen av stickprovet behöver ses över, och samordning med annan uppföljning och miljöövervakning i gräsmarker måste tas tillvara bättre. Framtida utvärderingar bör ha en mer uttalad strategi för hur samspel mellan faktorer ska utvärderas och mer realistiska förväntningar om vilka förändringar som kan utläsas efter en kort tidsperiod, med tanke på hur många andra faktorer som spelar in för resultaten.