Strandmorfologi, stranderosion och stranddeposition, med en fallstudie på Tylösand sandstrand, Halland.

anglais. Coastal erosion is a process that characterises many of the world´s coastal areas and is a result of sedimentary fluctuations and the removal of sediments from beaches to other areas and out to sea. Today, the propensity for erosion is determined by looking at different dynamical and morphological properties of the beach and based on these, a value for coastal erosion propensity is set. Documentation of how to study landforms and coastal morphology are in some forms present in Sweden today but very limited. This includes determining whether a beach is accumulating, and there is mostly deposition, or if it is eroding, where there is a greater removal of sediment. Different conditions can be described both morphologically, by looking at waves and landforms, and mathematically. In Tylösand, I have both conducted a study of the landforms and wave morphology and made an assessment of mathematical parameters. Through this, it has been found that during the winter period 2018-2019 there has not been any significant erosion. It has also been established that Tylösand beach is in the morphological stage transverse bar and rip with small waves dominating the area. By looking at the mathematical parameters, it has been found that the shore has both reflective and dissipative properties locally. This report is a basis from which more studies of the beach can be carried out to assess the morphodynamical development, beach cycle and erosion. The report can be used as a starting point for better assessments of beaches and as a basis for a more realistic picture of the erosion situation. It can also be a template for establishing coastal morphologies both mathematically and through observations in both different coastal areas and during different periods on the same coast throughout the country and year.

suédois. Stranderosion är en process som präglar många av världens kuststräckor och kommer av att sediment som ligger på land sköljs ut i havet eller till andra områden. Idag bestäms erosionsbenägenheten genom att se på olika dynamiska och morfologiska egenskaper hos stranden och utifrån dessa sätta ett värde för erosionsbenägenhet. Dokumentation om hur man genom att se på morfologi och landformer kan avgöra huruvida en strand är ackumulerande, och det sker dominerande deposition, eller om den är eroderande, och det är en större borttransport av sediment, finns i Sverige men den är mycket begränsad. De olika förhållandena kan även matematiskt beskrivas genom att klassificera vilken form av vågdynamik som dominerar och med detta få information om vilken morfologi som kan antas dominera. I Tylösand har jag genomfört en studie av såväl morfologin som gjort en bedömning av matematiska parametrar. Genom denna har det kunnat konstateras att det under vinterperioden 2018-2019 inte har förekommit en väsentlig erosion. Det har även kunnat fastställas att Tylösand strand är i det morfologiska stadiet transversell revel och ripströms-stadium och stranden domineras av små vågor. Genom att se på de matematiska parametrarna har det konstaterats att stranden har såväl reflekterande som absorberande/dissipativa egenskaper lokalt. Denna rapport är en grund utifrån vilken fler studier av stranden kan genomföras för att bedöma den morfodynamiska utvecklingen och strandcykeln. Rapporten kan användas som en utgångspunkt för bättre bedömningar av stränder och som grund i en mer verklighetsförankrad bild av erosionssituationen. Arbetet är en mall för att fastställa strandmorfologier både matematiskt som genom observationer i såväl olika områden som under olika perioder, årstidsvariationer men även kontinuerligt över länge tid, och runtom i landet.