Decarbonizing Supply Chains: Corporate Decision-Making in CO2 Source Selection within Finnish Industry | Avkarbonisering av försörjningskedjor: Företagsbeslut i valet av CO₂-källa inom finsk industri

This thesis examines how Finnish industries are transitioning their CO₂ supply chains from traditional fossil-derived sources to more sustainable biogenic and direct air capture (DAC) sources. In the context of urgent climate targets and Finland’s limited access to CO₂ storage sites, companies are exploring carbon capture and utilization (CCU) strategies to decarbonize industrial CO₂ usage. The study addresses a key research question: whether shifting directly from fossil-based CO₂ to bio-based or DAC CO₂ is too great a leap for industries, and if so, what intermediate steps could facilitate this transition. Adopting a qualitative, case-study-based approach, the research involved in-depth interviews with stakeholders across various CO₂-utilizing sectors (such as greenhouse horticulture, food and beverage processing, and construction materials). These interviews probed the factors influencing corporate CO₂ source selection, including cost, supply reliability, regulatory pressures, and sustainability commitments. The findings reveal that an immediate full switch to biogenic or DAC CO₂ is currently infeasible for most Finnish industries due to high costs, limited availability of sustainable CO₂, and the absence of strong policy incentives. Fossil-derived CO₂ remains the default choice in the short term, as it is cost-effective and readily available, especially in the absence of regulations or customer demands specifically targeting CO₂ origin. However, the research also identifies viable intermediate strategies to bridge the gap toward sustainability. Companies can adopt hybrid sourcing models (gradually blending bio-based CO₂ with fossil sources) and invest in emerging carbon capture technologies to improve future cost-efficiency. Additionally, evolving policy mechanisms (such as carbon pricing, emissions trading adjustments, and reporting directives) and industry collaboration are highlighted as critical enablers to support a stepwise transition. In conclusion, while a direct leap to 100% biogenic or DAC CO₂ is not yet practical, a managed phased transition – supported by incremental measures and improving market conditions – offers a realistic path for Finnish industries to decarbonize their CO₂ supply chains over time. This approach allows companies to align with long-term climate objectives and eventually replace fossil-based CO₂ with sustainable alternatives, without compromising competitiveness in the interim.

Denna avhandling undersöker hur finska industrier omställer sina CO₂-försörjningskedjor från traditionella fossila källor till mer hållbara biogena källor och direkt luftinfångning (DAC). Med hänsyn av akuta klimatmål och Finlands begränsade tillgång till CO₂-lagringsmöjligheter, utforskar företag strategier för koldioxidinfångning och -användning (CCU) för att avkarbonisera industriell användning av CO₂. Studien fokuserar på en central forskningsfråga: om ett direkt skifte från fossilbaserad CO₂ till bio-baserad eller DAC CO₂ är ett för stort steg för industrin, och i så fall vilka mellanliggande åtgärder som kan underlätta omställningen. Med en kvalitativ, fallstudiebaserad metod genomfördes djupintervjuer med aktörer från olika sektorer som använder CO₂ (såsom växthusodling, livsmedels- och dryckesproduktion samt byggmaterial). Intervjuerna granskade vilka faktorer som påverkar företags val av CO₂-källa, inklusive kostnad, leveranssäkerhet, regleringskrav och hållbarhetsåtaganden. Resultaten visar att ett omedelbart och fullständigt skifte till biogen eller DAC CO₂ i dagsläget är orealistiskt för de flesta finska industrier, främst på grund av höga kostnader, begränsad tillgång till hållbar CO₂ samt avsaknaden av starka politiska incitament. Fossil CO₂ förblir det kortsiktiga standardvalet eftersom den är kostnadseffektiv och lättillgänglig, särskilt i avsaknad av regleringar eller kundkrav gällande CO₂:s ursprung. Studien identifierar dock genomförbara mellanstrategier för att överbrygga gapet mot hållbarhet. Företag kan till exempel införa hybrida försörjningsmodeller (gradvis blanda in bio-baserad CO₂ med fossila källor) och investera i framväxande teknologier för koldioxidinfångning för att förbättra framtida kostnadseffektivitet. Vidare lyfts utvecklande styrmedel (som koldioxidprissättning, justeringar i utsläppshandel och rapporteringsdirektiv) samt branschöverskridande samarbete fram som avgörande möjliggörare för en stegvis omställning. Sammanfattningsvis visar studien att ett direkt språng till 100 % biogen eller DAC CO₂ ännu inte är praktiskt möjligt, men att en kontrollerad, stegvis övergång – stödd av successiva åtgärder och förbättrade marknadsförutsättningar – utgör en realistisk väg för finska industrier att avkarbonisera sina CO₂-försörjningskedjor över tid. Detta tillvägagångssätt gör det möjligt för företagen att linjera med långsiktiga klimatmål och i slutändan ersätta fossil CO₂ med hållbara alternativ – utan att förlora konkurrenskraft under övergångsperioden.