Relationship Between Observed Shaking and Instrumentally Analysed Earthquakes | Samband mellan observerade skakningar och instrumentellt analyserade jordskalv

Accurate seismic hazard assessment relies on comprehensive and reliable earthquake data, as greater data availability improves the precision of hazard evaluations. Thus, the collection of macroseismic data through reporting systems plays an important role in building robust earthquake catalogues. Notably, when instrumental measurements are unavailable, earthquake magnitudes can only be estimated through macroseismic investigations, which is of particular importance in the assessment of historical earthquake magnitudes. In Sweden, seismic activity is relatively low due to its location within the Fennoscandian Shield. Earthquake awareness among the public is generally low, and the sparse population density results in sparse and skewed macroseismic data. The Swedish National Seismic Network (SNSN) monitors seismic activity and collects public reports during significant seismic events in Sweden. The objective of this study is to evaluate the relationship between observed shaking and instrumentally recorded parameters for 12 Swedish earthquakes that occurred between 2009 and 2025. And, to suggest improvements for the current questionnaire. This study finds that macroseismic magnitudes (MM) could be successfully estimated, with differences from local magnitudes (ML) not exceeding ±0.7 units. Focal depth estimations (hm) showed high uncertainty. These deviations did not correlate with the number of intensity data points, suggesting that other factors may influence the results. Maps of the area of perceptibility were produced for eleven of the twelve events. Observed mismatches between reported shaking and instrumental data highlight the need to improve the reporting system.

För seismisk riskbedömning förutsätts omfattade och tillförlitliga jordbävningsdata, då ökad datatillgång förbättrar precisionen i riskutvärderingar. Insamlingen av makroseismiska data genom rapporteringssystem spelar därmed en viktig roll för att bygga upp robusta jordbävningskataloger. När instrumentella mätningar saknas kan magnituden för en jordbävningen endast uppskattas genom makroseismiska undersökningar, vilket är av särskild betydelse vid analys av historiska skalv. Sverige är beläget inom den tektoniskt stabila Fennoskandiska skölden och kännetecknas av låg seismisk aktivitet. Allmän medvetenhet om jordbävningar är generellt sätt låg, och den glesa befolkningstätheten innebär att den makroseismiska data som samlas in ofta blir begränsad och geografiskts snedfördelad. Svenska nationella seismiska nätet (SNSN) övervakar seismisk aktivitet och samlar in rapporter från allmänheten i vid betydande skalv. Syftet med denna studie är att utvärdera sambandet mellan observerade skakningsrapporter och instrumentellt registrerade parametrar för tolv svenska jordbävningar som inträffade mellan 2009 och 2025. Studien syftar även till att föreslå förbättringar av SNSN:s nuvarande frågeformulär. Denna studie visade att makroseismiska magnituder (MM) kunde uppskattas med framgång, med skillnader från lokala magnituder (ML) som inte översteg ±0,7 enheter. Uppskattningar av hypocentrumdjup (hm) visade stor osäkerhet. Dessa avvikelser korrelerade inte med antalet intensitetsdatapunkter, vilket tyder på att andra faktorer kan påverka resultaten. Kartor över området där skakningar kändes togs fram för elva av tolv händelser. Observerade avvikelser mellan rapporterade skakningar och instrumentella data lyfter fram behovet av förbättringar i rapporteringssystemet.