Kostnads- och hållbarhetsanalys av åtgärdsmetoder för sanering av petroleumförorenad mark

Runtom i Sverige finns det cirka 85 000 potentiellt eller konstaterat förorenade områden. Däribland områden förorenade av petroleumkolväten som kommer från användning av olika oljeprodukter. För att åtgärda problematiken och bidra till att uppnå det svenska miljömålet ”giftfri miljö” krävs efterbehandling av dessa förorenade områden. Att utföra efterbehandlingar av förorenade områden är dock kostsamt ur både ett ekonomiskt och hållbarhetsperspektiv.  Den mest väletablerade åtgärdstekniken för efterbehandling är schaktsanering följt av deponering. En effektiv åtgärdsteknik som på senare tid har ifrågasatts ur framförallt ett hållbarhetsperspektiv. Detta på grund av stora utsläpp av växthusgaser och ingrepp i miljön förknippade med metoden. Istället förespråkas alternativa åtgärdstekniker med in situ-behandling som innebär sanering och riskreduktion av föroreningen utan att jordmassor grävs upp och deponeras.  Denna studies syfte var att undersöka och jämföra färdigställda saneringar av petroleumförorenad jord som sanerats genom schaktsanering och sanering in situ ur ett ekonomiskt och hållbarhetsperspektiv. Med en kostnadsanalys och enklare hållbarhetsanalys har slutsatsen kunnat dras att utifrån referensprojekten i denna studie är in situ-sanering den mest kostnadseffektiva och hållbara efterbehandlingen. En djupare analys av in situ-saneringar har också utförts för att undersöka vilka parametrar som har stor inverkan på kostnaden per ton sanerad jord. Av dessa parametrar har iakttagelsen gjorts att det framförallt är vattenhalt och storleksomfattningen av efterbehandlingen som har stor inverkan på kostnaden per ton för sanering av petroleumförorenad jord.

In Sweden there are about 85 000 potentially or confirmed contaminated sites. Including areas contaminated with petroleum hydrocarbons resulting from the use of various petroleum-based products. In order to remedy the problem and contribute to achieving the Swedish environmental quality objective “a non-toxic environment” remediations of these contaminated sites is required. To undertake remediation is however costly, both from an economic point of view as well as a sustainable point of view.  The most established remediation technique is excavation followed by transporting the contaminated soil to a licensed waste disposal facility. An efficient remediation technique which has been questioned in recent times from a sustainable point of view. This is because of the large amount of greenhouse gas emissions and environmental disturbance associated with the technique. Instead, alternative remediation techniques are advocated for using in-situ treatment meaning remediation and risk reduction of contaminated sites without excavating and transporting the contaminated soil.  The purpose of this study was to analyze and compare completed remediations of petroleum contaminated soil that were carried out through excavation and in-situ remediation, from both an economical and sustainability perspective. Based on a cost analysis and a simplified sustainability assessment, it can be concluded that, according to the reference projects in this study, in-situ remediation is the most cost-effective and sustainable treatment method. A more comprehensive analysis of the reference projects in situ was performed to investigate which parameters had a greater impact on the cost per remediated ton soil. Based on these parameters, it has been observed that water content and the extent of the remediation has a greater impact on the cost per ton for remediation of petroleum contaminated soil.