The bzzzt of frirends. Interspecific competition in Arctic plants for pollination services.

Arktis har en sträng miljö som är utmanande för den flora och fauna som lever i regionen. De styrande abiotiska faktorerna i regionen har resultat i en låg artrikedom som skapar en potentiell utmaning för regionens växtarter. Här blir sexuell reproduktion blir svårare på grund av färre tillgängliga pollinatörer och en kort sommar som lämpar sig för blomning. Som en konsekvens av detta kan vi förvänta oss interspecifik konkurrens för pollinering mellan växtarter, när levnadsförhållandena blir mer extrema. Det är också möjligt att växtarter i regionen i högre grad använder alternativa strategier för reproduktion, så som autonom självpollinering, när utkorsning inte är lika tillgänglig. Syftet med studien var att se om interspecifik konkurrens i arktiska växter förändrades mellan en södra och en nordlig arktisk plats, och att undersöka om växterna var beroende av de tjänster som pollinatörer utför. Nätverket mellan växter och pollinatörer från det högarktiska Svalbard och det subarktiska östra berget Tväråklumparna, Sverige beskrevs genom att fånga pollinatörer som besökte blommor. Genom att tillämpa Müllers index uppskattades den interspecifika konkurrensen på platserna. Utöver detta, utfördes ett pollineringsexperiment för arterna fjällsippa (Dryas octopetala) och fjällglim (Silene acaulis), som finns på båda platserna. Tre behandlingar användes, en öppen behandling, en handpollinering och en uteslutningsbehandling, för att uppskatta behovet av pollinatörer och om de begränsas av tillgängligheten av pollen. På nätverksnivå var den interspecifika konkurren högre på Svalbard, jämfört med Tväråklumparna (p = 0.02). Även om det inte kunde dras slutsatsen att S. acaulis hade en starkare inverkan på andra växtarter på någon av platserna. D. octopetala verkade dock vara en stark konkurrent på Svalbard som lockade många av de lokala pollinatörerna. Ett beroende av pollinatörer verkade förekomma hos arten, trots att den har förmågan att föröka sig genom autonom självpollinering, var frekvensen av självpollinering på Svalbard låg. Detta väcker frågan om det finns ett samband mellan en arts garanti för reproduktion och hur mycket en växt självpollinerar. Ytterligare forskning behövs för att undersöka om det finns ett samband.

The Arctic has a harsh environment that is challenging for the flora and fauna that inhabits the region. The ruling abiotic factors of the region results is a low species richness that creates a potential challenge for the region’s plant species. Here, sexual reproduction becomes more difficult due to fewer accessible pollinators and a short period during the summer that I suitable for flowering. As a consequence of this, we can expect interspecific competition for pollination between plant species when the living conditions get more extreme. There is also the potential that plant species in the region are utilizing alternative strategies for reproduction, like autonomous selfing, to a higher degree when outcrossing is not as available. The aim of the study was to see if interspecific competition in Arctic plants changed between a southern and a northern Arctic site and to investigate if the plants had a dependency on pollinator services. Plant-pollinator networks from the High Arctic Svalbard and the subarctic eastern mountain of Tväråklumparna, Sweden, were described by catching pollinators that were interacting with flowers. By applying Müller’s index, the interspecific competition was estimated at the sites. In addition, a pollination experiment was performed for the species mountain avens (Dryas octopetala) and moss campion (Silene acaulis), that are present at both sites. Three treatments were used, an open treatment, a hand-pollination and an exclusion treatment, to estimate pollinator dependency and pollen limitation. At the network level, the degree of interspecific competition was higher at Svalbard, compared to the site at Tväråklumparna (p = 0.02). While it couldn’t be concluded that S. acaulis had a stronger impact on other plant species at any of the sites. However, D. octopetala appeared to be a strong competitor at Svalbard that attracted many of the local pollinators. Pollinator dependence seemed to be occurring in the species but while being able to reproduce by autonomous selfing, the selfing rates at Svalbard were low. This is raising the question of a relationship between a species’ reproductive assurance and the selfing rate. Further research is needed to investigate if there is a connection between the two.