Senglacial och tidigholocen etablering och expansion av lövträd på en lokal i nordvästra Rumänien

英语. A sedimentary sequence retrieved from Preluca Tiganului, an overgrown crater lake at 840 m.a.s.l. in the northwest Romanian Carpathian mountains, was investigated by applying pollen analysis, mineral magnetic analysis, loss on ignition and 14C measurements. The purpose of the study was to reconstruct the establishment and expansion of broad-leaved trees during the Late-Glacial and early Holocene and to relate the results to problems associated with glacial refugia and early Holocene migration. The sedimentary sequence extends back to 14700 cal. years BP. Already at this time Pinus (pine) was frequently present. During a warmer period between 13900-12650 cal. years BP a woodland with Pinus, Picea (spruce), and Betula (birch) became established. Around 12650 cal. years BP the vegetation changed and Pinus became again dominant together with Betula, Artemisia (mugwort/wormwood) and Poaceae (grass). At the beginning of the Holocene, 11550 cal. years BP, Ulmus (elm) expanded at the site together with Picea, while the presence of Pinus and Betula decreased. About 700 years later a mixed woodland with Ulmus, Fraxinus (ash), Tilia (lime) and Picea, but also Quercus (oak) and Corylus (hazel) had developed. Corylus expanded in the area and from 9100 cal. years BP the vegetation was composed of a mixed Corylus woodland with the above named broad leaved trees and Acer (maple). This vegetation maintained until 7550 cal. years BP, where the investigations of the core ends. The results suggest that an open Pinus woodland, perhaps with Betula and Alnus (alder), could have been present in the area during the Last Glacial Maximum. Picea and also Ulmus, which are the first to expand at the climatic amelioration, must have had refuges in not too distant areas, perhaps in other places in the Carpathian mountains. Also Fraxinus and Corylus could have been present in the region during glacial time, while Quercus and Tilia seem to have had more distant refuge areas.

瑞典. Populärvetenskaplig sammanfattning: Syftet med arbetet är att rekonstruera när, under slutet av och strax efter den senaste istiden, olika trädslag började uppträda och expandera på en lokal i nordvästra Rumänien. Detta kan bidra med kunskap till den paleoekologiska forskningen om var dagens nordeuropeiska trädflora har kunnat överleva de perioder då Nordeuropa varit täckt av inlandsis. Det har föreslagits att sådana områden, refugområden, kan ha funnits på bland annat Balkan i t ex Rumänien. Tidigare undersökningar som gjorts i Rumänien har dock varit bristfälliga och man har inte kunnat dra några egentliga slutsatser om vegetationen under istiden och dess slut. Den undersökta lokalen, Preluca Tiganului, är en torvmark belägen ca 840 m ö h på en västsluttning i Karpaterna i nordvästra Rumänien. Provtagningen gjordes med rysk torvprovtagare och borrkärnorna analyserades med avseende på pollen, mineralmagnetiska egenskaper och organisk halt. Proverna åldersbestämdes med hjälp av 14C-dateringar som kalibrerades till kalenderår. Analysen av lagerföljdens polleninnehåll visar hur vegetationen på och omkring lokalen har sett ut vid olika tider. Lagerföljden börjar vid 14700 BP (år före nutid). Redan då förekom rikligt med tall i området trots att klimatet troligen var mycket kallt. Mellan 13900-12650 BP var klimatet varmare och en tätare skog med tall, gran och björk etablerades. Dessutom hade denna period inslag av pollen från lövträd som alm, hassel, ek och ask. Omkring 12650 BP verkar det åter ha blivit kallare. Granen och inslaget av lövträdpollen försvann och vegetationen kom att domineras av tall, björk, gråbo/malört och gräs. Vid holocens början 11550 BP (istidens slut) skedde stora förändringar i vegetationen i och med att klimatet blev bättre. Alm expanderade kraftigt på lokalen tillsammans med gran medan tall och björk minskade i förekomst. Omkring 700 år senare hade en blandskog med främst alm, ask, lind och gran men även ek och hassel utvecklats. Hasseln expanderade i området och från 9100 BP bestod vegetationen närmast av en hasselskog med inslag av de lövträd som redan nämnts samt lönn. Dessutom förekom olvon, murgröna och mistel vilket tyder på milda vintrar och varma sommrar. Denna vegetation bibehålls till 7550 BP då analyserna av lagerföljden slutar. Resultaten pekar på att en öppen tallskog, eventuellt med inslag av björk och al, kan ha funnits i området under hela den senaste istiden. Gran och även alm, som är de första trädarterna att expandera vid klimatförbättringarna, bör ha funnits i inte allt för avlägnsa områden, kanske på andra ställen i rumänska Karpaterna. Även ask och hassel kan ha förekommit i regionen under glacial tid medan refugområdena för ek och lind verkar ha legat längre bort.