Climate governance by experiment? Exploring local climate initiatives through transition theory

英语. The response to climate change in cities has proliferated over the last few decades, and progressive climate action at the local level is now ubiquitous. More specifically, local climate action often comes in the shape of ‘climate change experiments’, radical innovations at the local level designed to respond to the imperatives of mitigating and adapting to climate change in the city. This thesis explores the phenomenon of local climate experiments in order to better understand how they shape climate governance and low-carbon transitions. The objective is operationalized by creating a heuristic framework injected with transition theory discourse and applying this on the Swedish Climate Investment Programme (KLIMP). The study finds that through KLIMP, the Swedish Government has actively engaged in the trend of experimental governance and helped vitalise the local response to climate change. KLIMP is both indicative of this trend and a means by which it is being realised. Investing in and stimulating local climate experiments holds great potential in low-carbon transitions. However, the bias towards economic rationality, market-based logics and technological innovation that permeates KLIMP is seen as problematic since it narrows the transition pathways considered possible and tends to side-line ‘soft’ policy measures such as behaviour and social change, while at the same time serves to protect incumbent regimes and detract attention from the fossil fuel burning problem. The study concludes that notwithstanding showing great promise, local climate experiments are not the silver bullet, but rather one (albeit very important) policy measure in low-carbon transitions. The state still holds considerable clout in climate policy and governance and can with different types of policy influence the landscape, empower or destabilise regimes, and protect or discourage niche innovation, and thus requires explicit attention in order to understand and catalyse broad systemic low-carbon transitions.

瑞典. Går det att stoppa den globala uppvärmningen genom lokala klimatexperiment? För att begränsa den globala uppvärmningen måste industriländerna till 2050 minska utsläppen med 80-95 %. En sådan omställning är en enorm utmaning, men forskning visar att den är möjlig att genomföra genom nytänkande samhällsstyrning som involverar samhällets samtliga aktörer. Ett nytt spännande sätt att tackla det globala klimatproblemet är genom lokala ”klimatexperiment”, innovativa och experimentella projekt där nya lösningar testas. Denna studie undersökte lokala klimatexperiment med syftet att öka förståelsen för hur och varför dessa lokala klimatexperiment uppstår, samt att bättre förstå deras roll i omställningen till ett koldioxidneutralt samhälle. Mer specifikt studerades klimatexperiment som finansierats genom det statliga Klimatinvesteringsprogrammet (Klimp). Genom Klimp kunde lokala aktörer, exempelvis kommuner, söka statliga medel för att genomföra innovativa och nytänkande projekt som leder till utsläppsminskningar. Studien gav flera intressanta resultat. Genom att investera pengar i lokala klimatexperiment har den svenska staten hjälpt till att vitalisera det lokala klimatarbetet och projekt inom Klimp har bidragit till stora utsläppsminskningar. Det är dock tydligt att Klimppengarna främst riktats mot teknologisk och ekonomisk utveckling, vilket även är en trend i svensk klimatpolicy i stort. Detta fokus på teknik och ekonomi kan tolkas som problematiskt i en hållbar omställning, då det riskerar att utestänga andra former av innovationer som exempelvis beteende- och konsumtionsförändringar. Studien fann även att det föreligger stora skillnader mellan vilken typ av projekt som fick Klimppengar. Särskilt intressant var biogasprojekt, som fick en majoritet av bidragen. Studien fann att biogasprojekten var så framgångsrika på grund av en rad bakomliggande regionala infrastrukturella och institutionella faktorer. Detta ledde till att trots att staten inte styrde pengarna mot en speciell teknik, så tog ändå en viss typ av teknik (t.ex. biogas) över agendan, vilket stängde andra tekniker ute. Att staten inte styrde investeringarna åt någon specifik teknik hänger ihop med att begreppet hållbar utveckling ofta tolkas som en ”opolitisk” fråga, där det är upp till marknaden att bestämma vilken typ av teknik som ska premieras. Studien visar dock att det snarare är tvärtom: för att uppnå en hållbar utveckling och omställning måste ofta svåra politiska beslut tas om vilken typ av framtid vi vill ha. Att satsa på lokala klimatexperiment med tekniska innovationer kan bidra till en hållbar omställning, men troligtvis behövs även andra statliga styrmedel kombineras för att verkligen få till en radikal förändring. Exempelvis kan staten genom politiska styrmedel försvaga fossilbränslebranschen, och ytterligare hjälpa de innovativa experimenten med nya drivmedel bryta igenom. Detta kräver mycket mer direkt politisk inblandning och statligt stöd än vad som i dagsläget föreligger.