Production, utilization and implementation of coconut charcoal in rural Mozambique: As a clean cooking fuel and a way to improve economic empowerment of women in Linga Linga

Sueco. Luftförorening är ett globalt hälsoproblem och i Moçambique orsakas inomhusluftförorening främst av matlagning över öppen eld. Denna studie undersöker potentialen hos kokosnötskol som en renare bränslekälla för matlagning och som en möjlig inkomstkälla för kvinnor i byn Linga Linga, Moçambique. En tidigare studie i byn identifierade ett behov av att undersöka hushållens vilja att anta en annan matlagningsmetod, därför fokuserar denna avhandling på implentation av en lösning. Studien genomfördes genom en litteraturstudie och en fallstudie i Linga Linga, vilket inkluderade fältförsökt av olika produktionsmetoder av kol, intervjuer, observationer och en workshop. Resultaten visade att kokosnötter är ett lämpligt material för koltillverkning och att det finns flera metoder för att producera det i byn. Ingen av metoderna var överlägsen de andra när det kommer till grad av implemtation. Den så kallade "gropmetoden" var fördelaktig baserat på dess låga rökproduktion. Kvinnorna i samhället visade intresse för att producera och sälja kol, men kostnaden för en fungao (en typ av grill) som var nödvändig vid använding av kolen, gjorde kolen olämplig som primärt bränsle för matlagning. Kol kan dock användas som ett komplement till trä och småskalig försäljning skulle kunde gynna kvinnorna. Studien trycker på att ett framgångsrikt genomförande kräver hänsyn till faktorer bortom de tekniska aspekterna. Två olika tillvägagångssätt föreslås: först att vidkänna skillnader mellan ingenjörens och användarens livsvärldar och försöka förstå dem. Vidare, att undvika införandet av benämningar som kan bidra till en distinktion mellan deltagarna och bidra till en postkolonial struktur. Studien lyfter också utmaningarna men nödvändigheten av tvärvetenskaplig forskning. Dessa resultat kan vara värdefulla för framtida studier i Linga Linga, liksom studier som syftar till att förbättra livskvaliteten för människor i andra sammanhang.

Portugués. A poluição do ar é um problema global de saúde e, em Moçambique, a poluição do ar em ambientes internos é principalmente causada pela culinária em fogo aberto. Este estudo examina o potencial do carvão de coco como combustível de cozinha mais limpo e como possível fonte de renda para mulheres na aldeia de Linga Linga, Moçambique. Pesquisas anteriores realizadas na aldeia identificaram a necessidade de investigar a disposição da comunidade em adotar um método de culinária diferente. Esta tese, portanto, concentra-se na implementação de uma solução. O estudo foi conduzido por meio de uma revisão de literatura e um estudo de caso em Linga Linga, que incluiu testes de campo de diferentes métodos de produção de carvão, entrevistas, observações e um workshop. Os resultados mostraram que o coco é um material adequado para a produção de carvão e que existem vários métodos de produzi-lo na aldeia, sendo que nenhum é superior aos outros em termos de taxa de implementação. O chamado "método de cova" foi preferido por sua baixa produção de fumaça. As mulheres da comunidade manifestaram interesse em produzir e vender carvão, mas o custo de um fungão o tornou inadequado para uso como combustível de culinária principal. No entanto, o carvão poderia ser usado como combustível complementar à madeira e vendas em pequena escala poderiam beneficiar as mulheres. O estudo conclui que a implementação bem-sucedida requer consideração de fatores além dos aspectos técnicos. Foram sugeridas duas abordagens diferentes: primeiro, reconhecer as diferenças entre os mundos de vida do engenheiro e do usuário e tentar entendê-los e, segundo, evitar a imposição de rótulos que contribuiriam para uma distinção entre os participantes e contribuiriam para uma estrutura pós-colonial. O estudo também reconhece os desafios, mas a necessidade de pesquisa interdisciplinar. Essas descobertas podem ser valiosas para estudos futuros em Linga Linga, bem como estudos com o objetivo de melhorar a qualidade de vida das pessoas em outros contextos.

Inglés. Air pollution is a global health problem and in Mozambique, indoor air pollution is primarily caused by cooking over an open fire. This study examines the potential of coconut charcoal as a cleaner cooking fuel and as a possible source of income for women in the village of Linga Linga, Mozambique. Previous research conducted in the village identified a need to investigate the willingness of the community to adopt a different cooking method. Hence, this thesis focuses on the implementation of a solution. The study was conducted through a literature and case study in Linga Linga, which included field trials of different charcoal production methods, interviews, observations, and a workshop. The findings proved that coconut is a suitable material for charcoal production and that there are several methods of producing it in the village, none of which is superior to the others in terms of implementation rate. The so-called "pit method" was preferred for its low smoke production. Women in the village expressed interest in producing and selling charcoal, but for cooking a fung\~{a}o (a type of grill) was needed and the high cost made the charcoal unsuitable as a primary cooking fuel. However, charcoal could be used as a complementary fuel to wood and small-scale sales could benefit the women. The study concludes that a successful implementation requires consideration of factors beyond the technical aspects. Two different approaches were suggested: first, recognizing the differences between the engineer and user lifeworlds and attempting to understand them. Second, avoiding the imposition of labels that could lead to a distinction between the participants and contribute to a postcolonial structure. The study also acknowledges the challenges as well as the necessity of interdisciplinary research. These findings may be valuable for future studies in Linga Linga, as well as studies aimed at improving life quality for people in other contexts.

Sueco. Att göra, använda och implementera kokosnötskol i Moçambique: Sanden är så varm att det inte går att gå barfota och barnen pekar på mina fötter och ropar ”chanelos” som jag gissar betyder skor. De äldre barnen ler mot mig, de mindre är livrädda och skriker. Jag funderar på hur olika vi upplever världen. Efter nästan ett års förberedelser är jag i Moçambique för att prova om det går att göra kol av kokosnötskal, och om det skulle kunna komma till användning på något sätt i byn jag befinner mig i. Luftföroreningar är ett globalt hälsoproblem, och i Moçambique är det främst matlagning över öppen eld som är problematiken. Vart jag än går ryker det från den så kallade chalerian, tre stenar med en eld emellan och alla jag pratar med tycker det är uppskattad metod som genererar en mycket god smak på maten. Jag är här för att göra kol, titta på rökbildning och hitta parametrar som kan påverkar graden av implementation av en ny teknik. Jag slås konstant av komplexiteten av det jag har återtagit mig. Går det att definiera ett problem i en del av världen och sen försöka lösa problemet i en annan? Vem bör definiera ett problem, denne som det rör eller denne som besitter kunskap om problemet? För vem är det egentlig ett problem? Tankarna snurrar och jag försöker hitta trådar att dra i. Det yttre skalet på kokosnöten är inte kompatibelt att göra kol av enligt Branquimho, en expert på ämnet som gjort mycket träkol i sitt liv. Branqe som kan kallas, har ingen direkt uppfattning om hur gammal han är vilket jag reagerar på. Att jag inte vet hur man gör eld när det inte finns tändvätska och tidningspapper tycker han är mycket märkligt. Det inre skalet är däremot är mycket bra för att göra kol av och vi lyckas tillsammans göra fin kol via tre olika metoder. Vi gräver en grop, gör en kolmila och använder en gammal plåtburk i våra försök. Alla metoderna gör det möjligt att tända eld på det inre skalet genom att starta en eld med andra material ovanpå skalen och sedan täppa igenom för att få en syrefattig miljö där skalen kan förkolna. Det ryker från alla metoderna och jag drar slutsatsen att även om kolen inte generar så mycket rök när den användes i grillen, så är det mycket rök vid produktionen av kol. Jag har dragit en annan slutsats gällande grillen, eftersom den är rätt dyr så finns den inte i så stor utsträckning i byn, vilket gör kolen relativ oanvändbar eftersom en grill är nödvändig för användning av kolen enligt många kvinnor i byn. Flera av kvinnorna som intervjuades ville gärna sälja kol, och deras hantverk i form av hattar och korgar såldes över hela landet och kokosnötskolen skulle säkert kunna följa samma rutt. Så, om det finns potential för kokosnötskolen, varför känns det som ett så enormt stort gap till att det faktiskt skulle komma till användning? Tidigt i förberedelserna så nämnde en vän till mig postkolonialism och jag insåg mina begräsningar utanför det tekniska områden som jag studerat. Under min tid i Moçambique förstod jag att om vi utbyter kunskap på lika villkor når vi framgång tillsammans, envägskommunikation är inte nödvändigtvis hjälpsamt, även om det är vår avsikt utan kan i stället bidra till vi att hämma utvecklingen. Vi kan nog alla komma överens som att vi upplever världen på olika sätt, men den bristande acceptansen för att vi gör det är ett hinder för vår gemenskap och samhörighet. Kan lösningen vara den återkommande frågan: Vad är ett gott liv? Om det skulle vara utgångpunkten för vårt problemsökande och vi där skulle börja se utifrån våra olika livsvärldar, kanske vi skulle lyckas bättre med implementationen? Jag vandrar vidare, runt om mig hör jag skratt och sång och frågan dyker upp igen: Vad är ett gott liv?