Restaurering av grässandhedar genom aktiv markstörning - en jämförelse av florans kolonisation av plöjningar och sandblottor på Revingefältet utanför Lund

Английский. The conservation value of sandy habitats for a flora and fauna adapted to open, light, dry, warm, and often nutrient-poor conditions, is well recognized. Today this environment is threatened by lack of disturbance, fragmentation and exploitation, acidification and increased levels of nitrogen and phosphorus. Traditional management such as mowing and grazing have proven unsuitable for restoring populations of valuable species in formerly cultivated areas, and hence active soil disturbances such as ploughing or deep soil inversion have been introduced as procedures to mirror the historical disturbance regime. While previous research has mainly focused on calcareous sites, this study compares the floristic effects of two soil disturbance methods in an area with a more acidic, siliceous soil. Sand plots created with deep topsoil removal or inversion turned out to be more favourable than conventional ploughing for target species and in general for plant species characterized by high affinity for heat, light, drought, disturbance, and low nutrition levels. This difference agrees with results from calcareous habitats, confirms the importance of deep soil disturbance, and is most likely driven by reduced nutrition levels. In addition to these findings, other aspects of best restoration and management of grasslands on siliceous inland dunes, are briefly discussed.

Шведский. Härma historien och rör om i sanden! En mångfald av arter och livsmiljöer skapar förutsättningar för mer än vi kanske tänker på i det dagliga livet. Grödor anpassade till olika klimat och jordmån, naturlig bekämpning av skadedjur genom rovlevande skalbaggar och andra insekter samt baljväxter och svampar som hjälper växternas näringsupptag på traven ger förutsättningar för en effektivare och långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion. Lavar och mikroorganismer renar luft och dricksvatten. Bakterier bryter ner petroleumprodukter och annat industriavfall. Våtmarker, gräsmarker och skogar ger översvämningsskydd och lokal temperaturreglering samt producerar virke, textilfiber och andra råvaror. I växtrikets mångfald hittar vi verksamma substanser för mediciner. Konstruktioner som spindelväv blir förlagor till nya smarta material. Och en omväxlande naturmiljö ger oss människor det välbefinnande som inspirerar till fortsatt engagemang för att värna om denna mångfald. Insikten om behovet att skydda en bred palett av habitat är numera förankrad på politisk nivå, men varje livsmiljö har sina utmaningar. I det här arbetet redogör jag för olika metoder att bevara en idag särskilt hotad naturtyp – störningspräglade sandmarker. Sandmarker är miljöer där marken till stor del består av sand. Den grovkorniga sanden som binder vatten och näring dåligt är långt ifrån optimal för odling, men sandmarker attraherar å andra sidan ett blomstrande växt- och djurliv. Otaliga arter sandbin och andra steklar är beroende av den lättgrävda sanden för att bygga bon åt sina larver. Och lockar dit parasiter som gökbin och blodbin. Skalbaggar, spindlar, ödlor och fåglar använder sanden som jaktmarker. Backsvalor bygger bon i höga sandbranter längs kuster och vattendrag. Spektakulära svampar som jordstjärnor har anpassat sig till långa perioder av torka och näringsbrist. Och en härdad flora med smak för ljus och värme producerar nektar, pollen och ibland växtdelar som är en förutsättning för otaliga solitärbin och fjärilar med kräsna larver. Men detta myller av liv kräver någon form av störning! Störning som sliter upp vegetationstäcket och skapar sandblottor där sanden är öppen och lättillgänglig för insekter, växter och svampar. Störningen kan vara naturlig som erosion i vattendragens rasbranter och andra sluttningar – eller mänsklig. Under lång tid bedrev människan ett skiftesbruk med återkommande uppbrytande av marken, som höll liv i ett mosaiklandskap med sandblottor i olika stadier av igenväxning. Detta sandiga landskap hade sina glansdagar för omkring 250 år sedan, men sedan dess har ett effektiviserat jordbruk med övergivna odlingsytor, aktiva tallplanteringar för att binda sanden, övergödning och exploatering tvingat de karga och öppna sandmarkerna på reträtt och idag återstår endast spillror, främst längs kusten och på mänskligt störda marker som övergivna täkter och militära övningsfält. Idag krävs därför aktiva insatser för att rädda sandmarkernas växt- och djurliv. Men traditionella restaureringsmetoder som bete och slåtter har visat sig otillräckliga för röja ris och förna och utarma marken på näring. Så för att bevara sandmarksväxter som utvecklats genom skiftesbrukets regelbundna och djupa ingrepp krävs helt enkelt att vi härmar historien! Jag har studerat två markstörningsmetoder: vanlig plöjning som vänder jorden till cirka 30 centimeters djup (till vänster), och ett mer drastiskt ingrepp där sandblottor skapas genom att jorden vänds eller tas bort till mer än en meters djup (nedan). I min studie visade sig sandblottor vara klart bättre än plöjningar för att återskapa den önskade – störningsberoende – floran. Troligen beror detta främst på ingreppets djup som för upp grovkornig, ljus och näringsfattig sand till ytan. Framförallt på kalkfattig mark var detta tidigare dåligt undersökt. De ytor som undersöktes i min studie är bara en bråkdel av den breda palett av åtgärder som mellan 2012 och 2018 inom EU-projektet Sand Life skapades för att gynna sandiga miljöer i södra delen av Sverige. Alltifrån avverkning av tall och bergtall, röjning av vresros, ljung och annan igenväxningsvegetation till naturvårdsbränningar, plöjning, harvning och jordfräsning. Här i Skåne kan du besöka många av de finaste sandmarkerna i landet och i detta arbetes anda själv följa florans succession i olika gamla sandblottor och plöjningar. Revingefältet, Ravlunda, Rinkaby och andra skjutfält är liksom Falsterbo, Ängelholms strandskog, Sandhammaren, Kiviks marknadsplats och Vitemölla väl värda ett besök! Masterexamensprojekt i Biologi 30 hp 2023 Biologiska institutionen, Lunds universitet Handledare: Stefan Andersson Avdelningen för Biodiversitet