Sedimentologiska och litostratigrafiska undersökningar i södra Malmös kvartära avlagringar, södra Sverige

Английский. Extensive excavations in Quaternary deposits were performed during road and railway constructions in southern Malmö in connection with the new Öresund bridge. The aim of this study was to investigate the lithostratigraphy and sedimentology of these deposits. 2.5 km of the sections were briefly documented and some parts were studied in more detail with fabric analyses and sampling for grain size and clast lithology analyses. An upper and a lower diamicton were recognised in all sections, but differences occur between the western and eastern parts. In the east the diamictons are thicker and the two diamictons are interlayered by laterally extensive beds of silt and sand with a contribution of gravel and interfingering heterogeneous diamicton. In the west the Quaternary deposits are thinner, the interlayers are missing and the lower diamicton is more complex. The upper diamicton seems to completely cover the area. Deformation structures in the diamicton and in the underlying sediments suggests an interpretation as deformation till deposited by an active glacier from SW. The silt and fine sand sediments were deposited in a low energy fluvial environment. The interfingering of diamicton beds suggest deposition in extensive, subglacial cavities. The lower diamicton unit, which reaches down to the limestone bedrock, is a massive, clayey diamicton. Inclusions of deformed and undeformed layers of sand and gravel occur in the western part. The lower diamicton is also interpreted as a deformation till combined with subglacial cavity sedimentation. The deformation tills were transported as water rich, viscous, deformation layers under an active glacier. The friction at the base was strongly reduced by high pore water pressures and subglacial cavities. This suggests a thin, fast moving, low gradient glacier.

Шведский. Den nya Öresundsbrons anslutningar söder om Malmö schaktades på många ställen djupt ner för att störa landskapsbilden mindre. I dessa imponerande schakt, som på vissa platser sträckte sig ända ner till berggrunden, kunde jordlagerföjden studeras över långa sträckor. Syftet med mitt arbete har varit att översiktligt dokumentera jordlagren i de långa skärningarna samt att på något parti göra en mera detaljerad undersökning för att kunna ta reda på avlagringarnas bildningssätt. I detaljundersökningen ingick noggrann uppmätning och dokumentation av lagerföljder och lagringsstrukturer. Analyser för att ta reda på inlandsisens rörelseriktning gjordes. Sedimentprovtagning för analys av bergartssammansättning och kornstorlekssammansättning genomfördes också. I alla skärningarna identifierades två olika moräner, men skillnader fanns mellan de östra och västra delarna. I öster är moränerna mäktigare och mellanlagras av utbredda bäddar av silt och sand, men även av grus och växellagrande heterogen diamikton (jordart med osorterad kornstorlekssammansättning). I väster är de kvartära avlagringarna tunnare, mellanlagringen saknas och den undre moränen är mera komplext uppbyggd. Den övre moränen tycks täcka hela området. Deformationsstrukturer i moränen och i de underliggande sedimenten visar att moränen har bildats under en aktiv glaciär som rört sig från SV. Sedimenten av silt och finsand avsattes i nästan stillastående vatten. Växellagringen med diamikta bäddar visar på avsättning i utbredda, vattenfyllda hålrum under isen. Den understa moränen, som når ner till kalkberggrunden, är en homogen, strukturlös, lerig diamikton. Partier av deformerade och odeformerade sand- och gruslager förekommer i den västra delen. Också den undre moränen har bildats som ett deformationslager under inlandsisen och genom sedimentation i vattenfyllda hålrum. Deformationsmoränen transporterades som ett vattenmättat, trögflytande, deformationslager under den aktiva inlandsisen. Friktionen vid glaciärens bas var starkt reducerad p g a högt tryck i vattnet under isen, vilket minskade materialets hållfasthet. Det höga vattentrycket berodde på att de finkorniga jordarterna var ogenomsläppliga och inte tillät dränering av smältvattnet. Dessutom kunde trycket bli så högt att isen lyfte från underlaget och vattenfyllda hålrum bildades, vilket ytterligare minskade friktionen. Detta indikerar en tunn inlandsis med hög hastighet och flack profil.