En glacialgeologisk studie av morän och moränfyllda sprickor i underliggande sandursediment, Örsjö, Skåne

Английский. The late quaternary deposits at Örsjö, 2 km east of the village Skurup, south Skåne consist of three main units. Direct above the bedrock there is a diamicton correlated to Allarp till according to Lagerlund (1980). The seeond unit, the so called Örsjöbeds, consist of up to 40 meter sorted sediments in general coarsening upwards. The unit is described as a Sandur deposit by earlier workers (Lindberg 1973, Lagerlund 1980 and Daniel 1992). The third unit consist of a complex till sequence. At the locality two spectacular tectonic structures have been observed. One large normal fault and a 10 - 15 meter wide and at least l km long fracture with unknown depth. The cracking is cut into the Sandur deposit and filled with material mainly from the overlaying till sequence. This paper concentrates on the contact between the Sandur deposit and overlaying till sequence and the sedimentology of the till sequence and the two tectonic structures. The main task is to describe the sediments in the fracture and to discuss the evolution of the fracture. The contact between the Sandur deposit and the sediments filling the fracture form a very steep angle (60°-80°) wich is 30°-40° more than the normal fall angle for the Sandur sediments. Because of that the Sandur sediments must have had some kind of support during the opening of the fracture. Otherwise te Sandur sediments would have colapsed. The fabric data indicates one ice flow direction and the tectonic structures indicates another direction at the same stratigraphical level, wich leads to the conclusion that the crack was not formed by glacial tectonics.

Шведский. Populärvetenskaplig sammanfattning: Denna uppsats behandlar de senkvartära avlagringarna i Örsjö grustäkt, belägen ca. 2 km öster om samhället Skurup i södra Skånes så kallade backlandskap. Detta karaktäriseras av ett småkulligt landskap med slutna depressioner. Avlagringarna i Örsjötäkten delas in i tre huvudenheter. Första avlagringen ovan kalkberggrunden består av en morän (osorterad jordart avsatt av en glaciär), benämnd Allarp-moränen ("Allarp till"; Lagerlund 1980). Den andra enheten, de så kallade Örsjöbäddarna ("Örsjö beds"), består av upptill 40 meter mäktiga, sorterade och vattenavsatta sediment, vilka generellt blir allt grövre i sin kornstorlek uppåt i enheten. Enheten har beskrivits som en sanduravlagring i tidigare arbeten (Lindberg 1973; Lagerlund 1980; Daniel 1992). Den tredje enheten utgörs av en komplex moränsekvens. Vid lokalen har två spektakulära tektoniska strukturer observerats, den ena en stor normalförkastning och den andra en 10 - 15 meter bred och en minst 1 km lång spricka med okänt djup. Sprickan skär ner i underliggande sandursediment och är fylld med material huvudsakligen från överlagrande moränsekvens. Denna uppsats behandlar kontakten mellan sandursedimenten och överlagrande moränsekvens, sammansättningen och uppkomsten av den övre moränsekvensen samt de två tektoniska strukturerna. Huvuduppgiften är att beskriva sprickfyllnadssedimenten och diskutera orsaken till sprickans bildning. Tolkningen av lagerföljden i Örsjö visar på följande utvecklingsförlopp relaterat till den undersökta moränen. Enhet II. Ett proglacialt sandurfält med en successiv ökning av kornstorleken uppåt i lagerföljden. Den översta delen indikerar avsättning mycket nära smältvattenutflödet från glaciären. De stora likheterna i bergartssammansättningen mellan sandurmaterialet och den överlagrande moränen gör att sandurfältet sammankopplas med samma glaciär som avsatt den överlagrande moränen. Enhet IIIa. Den första moränbildningen har skett som en deformationsmoränbildning, dvs att isen har deformerat det underlag (sandurfältet) som den rört sig fram över. Kornstorlekssammansättningen och bergartssammansättningen visar på ett gradvis ökat nytillskott av material från glaciären. Deformation av de grovklastiska sedimenten indikerar låg effektiv normalspänning och möjlighet till dilatans. Låg effektiv normalspänning erhålls om glaciären är mycket tunn eller om det subglaciala porvattentrycket är mycket högt. Isrörelsen i samband med den subglaciala skjuvningen var från SSV (ca 190°). Enhet IIIb 1. Den fortsatta moränbildningen har skett genom en fortsatt utsmältning, kombinerat med deformation från en glaciär med smältande bas. En tunn deformationszon har utbildats i vilken skjuvade, isrörelseparallellt orienterade partiklar avsatts och med ett lågt inslag av roterade, transversellt orienterade partiklar. Bergartsinnehållet och partikelorienteringen visar att isrörelsen under avsättningen av hela enhet IIIb1 har varit från SSV (ca 190°). Enhet IIIb 2. Inlagrad i ovanstående enhet (IIIb 1) finns en c. 1 meter mäktig, fluvialt avsatt underenhet (IIIb2), bestående av sorterade sediment. Parallellt med deformationsmoränavsättningen har ett subglacialt, fluvialt dräneringssystem utbildats. Systemet har sannolikt bestått av ett nätverk med grunda och breda kanaler med låga till måttliga strömningshastigheter. Den storskaliga tektoniken. Samtidigt med ovanstående beskrivna subglaciala deformation och deposition sker en omfattande tektonisk rörelse i den underliggande berggrunden, vilken ger upphov till sprickor och förkastningar. En större sprickbildning uppstår, vilken successivt fylls i med moränmaterial (samma som enhet IIIb 1).